Har blondiner roligare? Let's find out!

Tack kära Chinokken för hjälpen med mitt trasselhår. Nu ska jag testa om blondiner faktiskt har roligare. Ljuset i min hall är ju lite mysko, topparna och hårbotten har INTE olika färg, men ni fattar på ett ungefär. Och titta nu på håret och inte ansiktet, jag orkade inte sminka mig. Jag är inte precis platina, jag sparar den nyansen till nästa gång. Jag ska även passa på att byta personlighet till en som passar bättre med mitt nya rufs. Vem orkar köra på samma stuk i mer än 23 år?

Mitt gamla jag: Tungsint ironiker levererar bitska sarkasmer och vassa repliker om allehanda jämmer och elände med klassisk svart humor. Är aldrig mer än ett snedsteg ifrån livets avigsida men tar sig igenom livets mödor med inspirerande bit-ihop-och-håll-käften-attityd.

Mitt nya jag: Sprallig tjej på 23 jordsnurr med bollarna i luften, glimten i ögat, pirret i magen och hjärtat på rätta stället. Leendet på de rosenröda läpparna är aldrig mer än ett nyp i rumpan bort hos denna kalaspingla, underbar och älskad av alla, och med plugget går det också jättebra!

Dags att avrunda det här året.

Imorgon är allra sista dagen på detta år, i alla fall enligt oss i västvärlden. Personligen tycker jag 2009 varit ett riktigt bottennapp, jag ska stryka ett streck över skiten och se framåt. Jag tror 2010 kommer bli ett kickass år. I januari kommer min älskling till mig och stannar i tre månader! Hur underbart är inte det! Hon ska göra praktik hos min mamma, och mamma har lovat att vara snäll. Vi får se hur det blir med det, jag kan alltid tvinga mamma att avge det som nyårslöfte. Jag och Hanna har planerat värsta grymma grejerna nu när vi ska bo tillsammans i tre månader. Vi har tre månaders prövotid, så att säga. För att se så vi kan leva ihop utan att ta ihjäl varann. Men två människor, två katter och två hundar i en etta, det är ju lugna gatan, eller?

Vi ska till exempel HANDLA tillsammans. Jag längtar som fan! Vi ska skriva en inköpslista och ha kundvagn! Värsta grymma grejen. Plus att vi ska tvätta tillsammans, och när Hanna ska vara jätteduktig och åka till ett råkallt stall äckeltidigt på morgonen så ska jag ha fixat MATLÅDA till henne! Fatta så grymma grejer. Och om jag skär mig i fingret kan Hanna hjälpa mig plåstra så jag slipper bloda ner hela badrummet.

Jag har aldrig varit sugen på sambogrejen över huvud taget eftersom jag HATAR att kompromissa och eftersom att jag trivs bra med att bo ensam och vara diktator. Men jag tycker det känns skitspännande och roligt med sambo-på-prov. Kanske kommer jag och Hanna ha vårt första bråk? Hur spännande är inte det liksom. En riktig utmaning. Det bästa med alltihop är ju allt hångelmyspussgullknull som vi kan ägna oss åt varje dag! Det är ju i alla fall min drömvision, i verkligheten kommer nog mamma plåga min älskling så hårt så varje kväll avslutas med att Hanna somnar som en stock i soffan och jag sitter bredvid och ropar "men va i helvete vaaaknaa vi skulle ju knuuullla...!"

Idag och igår har jag jobbat för första gången på hur länge som helst, det kändes jävligt bra. Jag har saknat att jobba. Förhoppningsvis blir det mer jobb för mig nästa år. 2010 är även året då jag kommer bli smal, och jag kan inte ens beskriva hur kickass det känns. Jag har redan siktet inställt på skinny bitch. Det är bara så. Och om du är insatt så vet du att jag har rätt.

Så kom igen då för fan 2010, kom och ta mig!

All I want for Christmas

I don't want a lot for Christmas
There's just one thing I need
I don't care about the presents
Underneath the Christmas tree
I just want you for my own
More than you could ever know
Make my wish come true
All I want for Christmas is...
You.

It's Christmas Time Again.

It's Christmas time again
It's time to be nice to the people you can't stand all year
I'm growing tired of all this Christmas cheer
You people scare me
Please stay away from my home
If you don't wanna get me down
Just leave the presents and let me be alone.

Biokväll

Ikväll ska jag och Jojo gå och se Avatar. Är den nåt att se? Det återstår att se.

Även en flata vill ha hårda paket under granen.

Såhär i juletider unnar jag mig att få drömma litegrann om ett riktigt hårt paket under granen, eller helst flera. Jag har totat ihop en liten önskelista riktad till ingen alls, förlåt jag menar förstås till tomten. En lista bestående av endast hårda klappar. Tyvärr kommer jag få köpa dem själv eftersom min familj är fattig slash snål slash sadistisk. Förra året fick jag en ljusstake i julklapp, med motiveringen: "ja, det ser ju så mörkt ut i fönstret när man kör förbi." Åh tack snälla tomten! Hur som helst, här kommer min önskelista! Jag hoppas tomten handlar på dustin.se för det är där jag har hittat dessa snyggingar.


Webcam, min nuvarande är kass. Hanna kan inte avgöra om det är mitt ansikte eller min rumpa hon tittar på, och vad det än beror på så kommer jag att skylla på kameran.


Jag blev så kär i Jojos nya usb-minne, jag vill också ha ett rosa! 8gb är perfekt!


Ny mobiltelefon. Jag vill alltid ha en ny mobiltelefon.


Mini-pc! Så kan jag skriva djupsinniga texter på bussen och andra ställen. Och den ska vara rosa! Mkt viktigt.


Jag vill alltid ha en ny kamera. Det är viktigt att den är rosa.


Hemmabio! Den enda klapp jag faktiskt har en chans att få eftersom mamma är less på sitt. Det enda hon gillar på tv är ju svenska deckare och Ceasar Milan, och det blir rätt påfrestande i längden med pistolskott och hundskall i surroundljud.


Nytt headset, mycket viktigt till skolarbetet eftersom min gamla (fast nästan splitternya!) mick plötsligt avled efter en kort tids sjukdom.


Extern hårddisk! Jag har redan en men den är knökfull, jag kan inte fylla på den med nåt nytt utan att behöva ta bort nåt gammalt. Det är viktigt att den är rosa.

Summan av kardemumman, jag önskar mig många hårda paket, helst rosa. Har du tänkt rosa så har du tänkt rätt. En vacker dag kommer jag leva i en hot pink Hello Kitty-mardröm. It. Will. Be. Awesome.

Scars

Scars remind you of where you've been. They don't have to dictate where you're going.

Oops...

EPIC FAIL.

Sakta men säkert

Sakta men säkert tar jag mig igenom min VFU, eller praktik. Jag stiger upp vid halv fem, är hemma runt åtta på kvällen och är allmänt slut i både kropp och knopp och därför har bloggen fått förfalla. Jag har praktik på Piteå vuxenpsykiatri enhet A, men har även varit på enhet B, vårdenheten och Rättspsyk. Jag har helt enkelt försökt suga in så mycket kunskap jag bara kan om allt som har med psykiatrin att göra. Jag har så många miljoner intryck och tankar kring det så jag vet inte ens hur jag ska skriva ner nåt utan att det utvecklas till en roman.

Det bästa är i alla fall att få träffa så många människor som är så engagerade i just sin sak, och att de har tid och lust att sitta och prata med just mig och förklara vad de jobbar med, vilka möjligheter och svårigheter de har, och allt möjligt annat. Jag längtar faktiskt tills jag själv för börja jobba. Samtidigt känner jag ett enormt sug att lära mig nya saker, det nästan brinner i mig att lära mig så mycket jag bara kan och helst ännu mer. Så det känns extremt roligt att flera som jobbar inom psykiatrin samtidigt fortsätter vidareutbilda sig och bli riktigt bra på det de gör.

Jag är så himla glad för att min älskling förhoppningsvis kommer till mig i januari! Jag längtar så mycket efter henne! Det var så länge sen vi sågs och då känns allting ganska dystert och segt. Det är skönt att vara borta 15 timmar om dygnet för då slipper man sitta hemma i mörkret och längta ihjäl sig, så är det ju. Vi försöker i alla fall hinna prata i telefon varje dag, även om det inte blir lika långa samtal som vanligt eftersom jag har en tendens att somna nånstans mitt i. Men Hanna har en hel massa tålamod med mig fast hon får uppleva mig som jag verkligen är, vilket inte alla skulle orka med, det gör jag knappt själv. Jag kan inte föreställa mig att leva utan henne, och allt jag gör är en del i en långsiktig plan att vi ska vara tillsammans, vilket nog inte alla inser som försöker tjata på oss att ta vissa beslut. Men jag säger som Emils mamma: "Katekesen har sin tid, och ostkaka har sin tid." ♥

En positiv konsekvens av praktik är att jag inte orkar sitta och hänga framför datorn varenda dag. Nästan inte alls faktiskt. Nu ska jag sätta mig i soffan med min chipspåse och kolla mina kära tv-serier, det tycker jag att jag har förtjänat!

I'm always gonna want to make it move.

Imorgon börjar min praktik, eller VFU som det egentligen heter. Jag kan inte ärligt säga att jag ser fram emot det. Det beror inte på själva praktikplatsen utan på att den ligger i Piteå, av alla jävla ställen.

Så här kommer mitt schema se ut:

04.30 Upp och hoppa!
05.20 Rask promenad mot busshållplatsen.
05.55 Bussen avgår.
06.40 Framme i Älvsbyn.
06.50 Nästa buss avgår.
07.50 Framme på Piteå Sjukhus, fem minuter försenad.
07.50-16.45 Praktik, med allt vad det innebär.
17.30 Bussen hemåt avgår.
Nånstans här kommer det ske ett bussbyte, jag vet inte exakt när eller var för jag hatar de här satans fittjävelbusstidtabellerna.
ca 20.00 Hemma igen. Dags att börja skriva uppsats samt plugga till omtenta!

Så här kommer det bli i bästa fall, just nu menar den jävla sökroboten att jag måste byta buss två gånger och kommer då att vara hemma klockan 22. Men det händer inte, det händer bara inte. Jag tillbringar redan alldeles för mycket tid av mitt "liv" på iskalla busshållplatser. I won't have it.

Det allra skojigaste är hur grymt dyrt det blir. Troligtvis får jag kompensation av skolan, men den får man i efterskott, och hur fan ska jag ha råd att ligga ute med de pengarna? Har ingen jävel tänkt på att det är december? Så otroligt dumt att lägga praktik just nu. Och som sagt har jag tyvärr inte en sån familj som nöjer sig med en fin teckning i julklapp. Jag får väl gå på gatan helt enkelt och gno ihop några små slantar. Jag önskar att jag kunde gå i ide och vakna igen nån gång i januari.


There's always gonna be another mountain,
I'm always gonna want to make it move
Always gonna be an uphill battle
Sometimes I'm gonna have to lose.
It ain't about how fast I get there,
ain't about what's waiting on the other side.

It's the climb.