Dilemman

Jag känner mig väldigt splittrad just nu. Jag önskar att det fanns nånting i livet som verkligen var svart eller vitt. Istället finns för- och nackdelar med allt, och det gör att jag blir stående som åsnan mellan två hötappar. Jag har hittat en jobbannons som jag verkligen skulle vilja svara på. Jag kände direkt när jag läste om jobbet att det här är nånting jag skulle vilja prova på. Men det är alldeles för tidigt, jag måste plugga stenhårt fram till i maj, om inte längre. Och de söker någon direkt. Samtidigt är annonser av den här typen väldigt sällsynta här uppe, det är faktiskt den första annons jag över huvud taget sett som jag faktiskt vill och kan svara på. Det känns ju förjävligt att bara låta en sån chans försvinna utan att ens prova söka. Men problemet ligger ju också i att jobbet finns just här. Det är ju inte här jag vill vara. I och med min examen har jag ju en chans att äntligen ta mig härifrån. Jag känner mig instängd här, och svältfödd på en massa saker som jag känner att jag inte vill vara utan i hela mitt liv. I've overstayed my welcome. Varför ska jag stanna här? På ett sätt känns det som att det perfekta jobbet just här skulle kunna vara det absolut värsta som skulle kunna hända.

Min praktik i Linköping fick mig verkligen på allvar att börja längta bort härifrån, till vad som helst. Jag kände verkligen att jag faktiskt skulle kunna fixa det, att bo i en annan stad där jag knappt känner nån eller hittar nånstans. Jag har aldrig känt mig så stolt över att vara norrländsk, stolt över min utbildning, stolt över mig själv över huvud taget som jag gjorde då. Nu känner jag mest för att lägga mig i fosterställning och hålla tummarna för att nån jävel bara ska komma förbi och "lösa" mitt liv åt mig så jag slipper ta några egna beslut och behöva stå för dem sen.

Inte ens mitt jävla datorproblem är löst, fast det känns som att jag frågat hur många människor som helst om hjälp, tips och råd. Till stor del har jag faktiskt fått dumma jävla kommentarer. Det har jag litet svårt att förstå. Jag önskar jag hade råd att bara lämna in skiten hos datorexperten, eller kasta den genom fönstret och köpa en ny. Men pengarna saknas i vanlig ordning, så nu står idiotburken där den står.

Jag ska sluta skriva nu innan jag bittrar ihop totalt. Jag ska gå till gymmet och träna tills musklerna gråter, det är det enda som hjälper.