Fy fan vilken framförhållning!

Nu har jag imponerat på mig själv, mästaren på att skjuta upp saker. När jag skrivit föregående blogginlägg fick jag tummen ur, och tog första bästa buss till Luleå. Där köpte jag, på en timme blankt, de fyra sista julklapparna och en liten julklapp till mig själv. Jag är alltså klar med julklappsinköpet, två dagar innan julafton! Det är nog rekord. Det är mig ni brukar se irra runt på Åhléns på julafton med desperation i blicken. Men i år blir det inte så. Vad skönt för mig! Jag har lagt ruskigt mycket pengar på julklappar i år, och det får vara okej. För även om tanken räknas, så räknas nåt litet fint ting i glansigt papper mycket mycket mer. Vad som sen finns i paketet spelar inte jättestor roll. Det brukar faktiskt oftast bli bra. Mest av allt vill jag ha hem min älskling, men jag får vackert vänta till annandagen.

I don't want a lot for Christmas
There is just one thing I need
I don't care about the presents
Underneath the Christmas tree
I just want you for my own
More than you could ever know
Make my wish come true
Baby all I want for Christmas
is You!

Jingle bells, Santa smells...

Nu är det faktiskt jul riktigt riktigt snart. Jag har som vanligt inte köpt alla julklappar än, men jag ska ge mig ut och trängas med alla andra latmaskar på stan imorgon. Jag har köpt lite pynt i alla fall, bland annat en lila ljusstake som jag gillar stenhårt. Hanna är ju i Falun över jul och jag saknar henne, men jag är glad att hon kan fira jul med sina mysiga föräldrar. Jag får dock absolut ingenting gjort eftersom jag har börjat läsa Sagan om Isfolket. De böckerna är så fruktansvärt bra så jag bara sträckläser dem. Och eftersom det finns 47 stycken så kommer jag liksom aldrig i mål, jag bara fortsätter på nästa och nästa. Beroendeframkallande! Jag hittade bok nummer 40 i en garderob när jag var 14 eller så, och började med att läsa den. Och sen dess har jag samlat på dem och nu har jag äntligen alla 47. De är sjukt bra, helt enkelt.

Jag funderar på att införa en ny tradition, svart jul. Det är helt enkelt motsatsen till en vit jul, det vill säga att supa till lite på julafton. Jag säger som Magnus Betnér, varför ska jag vara nykter på julafton för en massa barn som jag inte kommer att träffa? Jag har aldrig druckit på julafton, men det är säkert bara tråkigare och mer tragiskt än att dricka vanligtvis. Så jag kanske skiter i det ändå. Men inte för barnens skull.

För att få riktigt mycket julstämning kollar jag på Jeff Dunham - A very special christmas special. Den killen är verkligen jävligt begåvad.

Bilden nedan är lite julgodis till alla berörda, och det jag helst skulle vilja ge min kära kompis Elli i julklapp. Kanske nästa år?

Max-mat, nej tack.

Jag har kommit fram till att jag inte pallar att äta Max-mat längre. De senaste fyra månaderna har jag ätit Max-mat tre gånger, senast igår. Jag har ätit sallad, hamburgare och kycklingburgare och alla tre gångerna har jag börjat må illa nästan direkt, varit tvungen att gå och lägga mig en stund, och dessutom fått spendera en mindre rolig stund på toa. Så nu skiter jag faktiskt i Max.

Nåt som däremot går jättebra att äta är pizza, både hemlagad och från pizzeria. Förut var jag nästan aldrig sugen på pizza men nu är jag det ganska ofta. Jag kan äta en tredjedel till en halv pizza, det beror lite på hur flottiga de är och vad jag har ätit tidigare på dagen. Jag är lite bekymrad för hur det ska gå när jag börjar jobba. Jag måste äta såpass ofta och på alltför många jobb händer det titt som tätt att "det kör ihop sig" och man inte hinner ta fikarast över huvud taget. När jag var på praktik hände det att jag blev "fast" i behandlingskonferens eller samtal och inte hann äta nåt mellanmål, och jag mådde verkligen inte bra. Jag blev yrslig i huvudet, matt och kände mig allmänt svag och konstig. När jag var med på ECT-behandling var jag till och med rädd att jag skulle svimma, vilket hade varit extra pinsamt eftersom personalen antagligen trott att jag inte pallade att se behandlingen. Men det känns ju inte helt naturligt att bara ställa sig upp och gå ut mitt under ett känsligt samtal, och inte heller att hala upp en banan och sitta och smaska på den. Men det måste jag ju fixa på nåt sätt. Jag får reclaima rätten till mellanmål, helt enkelt. Jag tror knappast jag är den enda som mår kasst av att inte hinna få i sig nåt på flera timmar utan stressa runt som en skållad råtta.

Jag försöker hitta roliga bloggar att läsa, men det finns fan inga. Inga som jag hittar i alla fall. Jag får hålla mig till mina nya böcker med porriga noveller. Tack kära svärföräldrar för presentkortet, det gick definitivt till en "noble cause"! Jag har ju själv råkat lova mina kompisar att jag någon gång ska författa lite eget tantsnusk, men det har inte blivit av ännu. Så nu ska jag studera sexscenerna riktigt, riktigt noga. I studiesyfte alltså. Förstås.

Juletid, stilla ro och frid...

...eller kanske ångest och stress? I mitt fall är det lite av bägge delar eller inget av nånting. Jag har engagerat mig ovanligt lite i julen i år, både mentalt och rent praktiskt. I mitt hem finns inget julpynt, men ett par julklappar är i alla fall inhandlade och en burk pepparkakor har jag att gnaga på. Jag lägger medvetet ner lite energi på julen för att undvika gråtanfall över knäckkastrullen som jag har ägnat mig åt tidigare år. Nu skiter jag i hur man ska göra och gör som jag vill istället, det blir ju ändå bäst. Men inte vore det fel med en sol, en pool och en jävla massa drinkar på julafton, för omväxlings skull. Kanske nästa år.

Jag är ju hemma som sagt, och det känns lite både och. Det har varit så enormt skönt att komma bort härifrån, jag har känt mig lite som en ny människa. Men det är skönt att vara hemma också med Hanna och alla smådjuren. Om det är skönt att befinna sig på ett ställe där väghållning, snöröjning och busstrafik faktiskt FUNKAR. Jag har förstått att det är ganska mycket begärt...
Hanna åker ner till Falun över jul och det tycker jag är jättemysigt för hennes skull, så jag får spendera julen med min familj...yay...hm. Att spendera julen med min familj är en ganska speciell historia som är svår att förstå om man inte upplevt det. Det är lite som en fars eller en buskis, litegrann Tomten är far till alla barnen, lite grann ren galenskap. Jag borde göra en film om det.

Mina två favoritjulsånger:

Nedräkningen har börjat...

Nu har nedräkningen för hemresan börjat. Jag fattar inte hur fem veckor kan gå så fort! På fredag åker jag hem till norrland igen, om de jävla tågen behagar gå i tid vill säga. Annars sitter jag väl nånstans i de östgötska skogarna och får näringsbrist och förfrysningsskador.

Jag och Jossie har varit ute på krogen två gånger här i Linköping. Första gången gick allt så fel det bara kan gå men vi var på ganska gott humör i alla fall när vi åkte hem. Vi missade bussen, köade i 45 minuter i bitande kyla, fick vänta en halvtimme på att få köpa en drink, musiken var skitkass och folket var i bäbis-ålder jämfört med oss. Men vi festade på i alla fall. I lördags tog vi däremot revansch. Vilket perfekt kväll! Vi blev perfekt fulligulliga, vi kände och snygga och heta när vi gick ut. Vi missade inte bussen, och när vi kom fram till Nationernas Hus så gick vi bara rätt in, ingen kö! En kvart senare var det däremot kö ut på gatan, vilken timing va. Kvällens drink var jävligt god och vi slurpade i oss den på ett litet kick och begav oss mot dansgolvet. Sedan lämnade vi inte dansgolvet på tre timmar, förutom för att dricka lite vatten och gå på toa. Musiken var så otroligt bra, hit efter hit efter gammal goding efter hit.

Man känner sig verkligen jävligt attraktiv efter en sån kväll, det säger jag bara. Det är liksom inte varje dag någon går ner på knä och tillber en som en kille gjorde med oss, om man säger så. För övrigt var det skön stämning hela kvällen, vi blev uppdansade lite här och där men på ett jävligt respektfullt sätt (inget stånd i röven eller hand mellan benen alltså) och vi hade jävligt roligt. Hela stället var som ett smörgåsbord av killar, en för varje smak, så på det viset är det synd att ingen av oss var ute efter ett gammalt hederligt heteroknull, för det kändes ju inte svårt att få direkt. Jävligt snygga var många av killarna dessutom. Vart alla snygga kåta flator befann sig så var det i alla fall inte där vi var, det kan ju bero på att RFSL hade fest samma kväll så de höll väl till där borta. Kvinnligt ögongodis var det jävligt fattigt med i alla fall, men man kan ju inte få allt. Det var i alla fall en av mina bästa festkvällar nånsin, vi stannade tills de stängde och somnade runt fem på morgonen. Hur jag mådde i söndags ska vi däremot inte tala om...

Igår var jag och Jossie och såg Magnus Betnér - Livets Ord. Han är helt jävla fantastisk, jag skrattade så jag fick ont i hela ansiktet. "Nu sitter ni och ser ut som att ni aaaldrig har kollat på bögporr. Det har ni visst det, och jag också!" Jag kände mig jävligt frigjord när jag gick hem, det är det bästa ord jag kan använda för att beskriva det. Och jag tycker Magnus Betnér har jävligt sexiga värderingar, så är det. Bäst spenderade pengarna nånsin, när jag får chansen ska jag definitivt se honom live igen.

Ikväll ska vi äntligen se Harry Potter och dödsrelikerna på bio, och innan dess ska jag bjuda Jossie på överraskningsmiddag. Vi försöker klämma in så mycket roliga grejer som vi bara kan innan jag måste åka hem på fredag. Men nu måste jag ner i tvättstugan igen och ta itu med vårt gemensamma massiva tvättberg.

Och ja, klart som fan att jag har kollat på bögporr. Sådeså.