torsdag 3 juni 2010

Kursträff i Skellefteå

Nu är jag hemma från en intensiv kursträff i Skellefteå. Det har varit tunga, roliga, stressiga, flummiga, intressanta dagar. Vi har haft seminarium och tenta i kursen "Hälsa och psykisk ohälsa hos barn och ungdomar", och flera jättebra men tunga föreläsningar. Vi har fått lära oss mer om självskador, tonårsdepressioner, ätstörningar, barn som far illa, och även om hur vi ska marknadsföra oss själva när vi söker jobb. Det känns frustrerande att många inom psykiatrin är så trångsynta och negativa till vår utbildning av det enda enkla skälet att vi inte får någon specifik yrkestitel. Vi har "tjatat" på våra lärare om vad vi ska kalla oss, men problemet ligger egentligen inte hos oss. Vi får en bred komepetens som behövs överallt! Vi kan söka jobb som skötare, behandlingsassistenter, vårdare, behandlare eller precis vad vi vill som inte har en skyddad yrkestitel (t.ex. sjuksköterska). Och det här tas emot på helt olika sätt. Vissa tycker direkt att "wow, det här är precis vad psykiatrin behöver! Välkommen, här får du ett lönepåslag på direkten!" medan andra direkt intar attityden "Du har ingen titel, vad ska du göra här? Vad ska vi sätta för stämpel på dig då? Du kan tyvärr inte jobba här för vi måste skriva ut en liten etikett som vi kan stämpla fast i pannan på dig för annars vet vi inte vad du är för en skum figur."

Vi människor har en tendens att vilja stämpla människor och sätta dem i fack. Det är ju så himla skönt och enkelt. Då behöver man inte slösa tid på att komma in på djupet på en människa, jag kollar bara etiketten! Nånstans slutar man vara en unik individ och blir en anorektiker, en borderline, en attention seeker, en psyktant, en hora, en norrlänning, en emo, en fjortis, en vad du vill. Och jag vet att jag generaliserar och förenklar en jävla massa, och jag vet att det finns otroligt många eldsjälar där ute, hur skulle vi klara oss utan dem? Men ständigt dessa stämplar, i alla sammanhang, och jag själv använder dem hela tiden så jag är absolut inte oskyldig på området. Själv är jag en norrländsk flata, du får gärna dra vilka slutsatser du vill utifrån det.

1 kommentar:

p sa...

hej! låter ju fan skitbra med utb. att människor som Vill jobba inom psyk jobbar där är bara det ett stort steg, medan massa annat pack bara hamnat där i leda och hatar sitt liv och kör maktutövning.
men nya tag! låter bra!
Kram P