Jag har inte fått särskilt många födelsedagspresenter detta år, av olika anledningar. Och det är helt okej för mig. Jag är glad för det jag får men jag kräver absolut ingenting. Presenter är mer en bonus, det jag verkligen uppskattar är när människor faktiskt kommer ihåg min födelsedag.
Men de presenter jag har uppskattat allra mest av allt, är KRAMARNA. Jag har fått födelsedagskramar! Detta låter ju hur banalt som helst. "En kram - so what?" Förut gillade jag inte ens kramar. I'm not scared of space invaders - I'm scared of personal space invaders - keep your distance dammit! Minna var nog den kramigaste människa jag nånsin känt. Jag tyckte det kunde kännas rent av fånigt eller obekvämt att hon ville kramas hela tiden. Och nu, när jag aldrig mer får krama om henne igen, har jag plötsligt blivit nån sorts kramberoende. Jag blir jättejätteglad av att få en kram, så länge det inte är av fel person, dvs typ krogfyllo/okänd människa/illaluktande typ. Ja, du fattar. Men annars...jag gillar helt enkelt kramar.
Jag tycker om att vara full, för då får man extra mycket kramar. Jag undrar varför människor inte vågar kramas nyktra. Är det typiskt svenskt? Lite tråkigt är det i alla fall.
2 kommentarer:
Jag gillar också att kramas! Och jag brukar få många kramar nykter. Hur jag går tillväga? Tja, antingen tar jag initiativet till en kram, eller så ber jag om en kram, eller så ser jag riktigt kramig ut. :)
jag borde nog testa det! kan erkänna att jag är dålig på att ta initiativ ibland :))
Skicka en kommentar