Insomnia är tröttsamt

I två veckor har jag haft svårt att somna på nätterna. Jag ligger och grubblar och tankarna snurrar som centrifugen i en tvättmaskin. Fast inte just nu, nu sitter jag och gör skolarbete och annat för jag orkar inte ligga och vända och vrida mig ännu en natt. Det känns som att jag har ett förbannat oflyt just nu, och en obehaglig känsla i magen som inte försvinner. Imorgon måste jag ta itu med ett samtal som jag förutspår kommer bli mycket obehagligt, och kanske till och med fler än ett. Det är lite svårt att förklara och jag hatar folk som bloggar såna här mystiska meningslösa inlägg, men jag kanske fördjupar mig i det här när jag vet mer själv. För det är det som är problemet just nu, jag vill själv ha klara besked så jag vet om jag ens har nått att oroa mig för.

På plussidan, för att helt byta spår, har mamma skaffat en till hund. Han är otroligt söt, sjövild och allmänt hatad av familjens andra djur. Fast just nu sover de sött allihopa. Inklusive Hanna. Hon är inget djur men hon sover sött och jag är jävligt avundssjuk på hela det snarkande gänget. Det nya lilla tillskottet är i alla fall en korsning mellan border terrier och chihuahua (de borde skapa en ny ras baserade på den blandningen för resultatet är galet gulligt!) och han är glad jämt och har ungefär hur mycket energi som helst. Vi har redan badat honom två gånger på mindre än en vecka eftersom han ständigt trillar ner i diken och vattenhål och blir omkullknuffad i lera och allt fastnar i silkespälsen. Jag ska lägga upp en bild när jag lagt in nån i datorn. Men nu säger jag hasta la vista baby och går och lägger mig.

I made it! Yay me!

Jag klarade tentan! Det känns otroligt jävla skönt. Slipper jag tänka på den mer. Ha!

Imorse somnade jag strax före sex. När jag sen skulle upp vid halv åtta kunde jag inte ens snooza, jag bara gick upp och gick ut med hunden. Inte normalt. Skolan var mördande tråkig, inget konstigt med det.

När jag var uppe spenderade jag tiden på allra bästa sätt. Jag tittade på L Word. I säsong 4 är Jenny verkligen extremt störd och irriterande. Man önskar att hon ska dö i en plågsam bilolycka, men samtidigt inte. Hon är ju karaktären man älskar att hata, en sån behövs i varje serie.

Jag har kommit på vad det är som stör mig så mycket med Jenny, förutom att hon är allmänt störd och dum i huvudet. Jenny är en karikatyr och en parodi på alla människor, i synnerhet tjejer, som mår dåligt och är självdestruktiva. Det är nästan helt omöjligt att inte dra paralleller mellan självskadebeteende och allmänt dum-i-huvudet-bitchaktigt-beteende. Vilket inte har nåt som helst med varandra att göra egentligen, men Jenny liksom profilerar sig på det sättet. Hej, jag har mått skiiitdåligt och råkade halka med min Venus Vibrance när jag trimmade mitt pubishår en gång, därför är det helt legitimt för mig att bete mig som en korkad slampa, hänga ut mina vänner i lågkvalitativa homoporriga snyfthistorier, utnyttja oskyldiga döende hundar, byta sexuell läggning som andra byter trosor samt faktiskt tjäna pengar på otroligt pretentiösa romaner om sjökor!

Det är ju helt jävla otroligt. Det är tillräckligt svårt för människor som mår dåligt att bli tagna på allvar och faktiskt få hjälp utan att behöva associeras med en superfraky rådjursögd lesbian wannabe som troligtvis ätit för många färgglada svampar i sina dar.

Massa kram till er tjejer i alla fall! Ni är starkare än vad ni tror!

Dagens Sex and the City-fråga:

- Are relationships the religion of the nineties?