söndag 19 februari 2012

Hjärtat mitt.

Jag har känt ett tag att det har varit dags för bra saker att göra intåg i mitt liv. Jag har känt att jag faktiskt förtjänar det, att jag är värd det, och mina fina goa vänner har också sagt till mig att det är så, även om det ibland har känts jävligt långt borta. Jag hade däremot inte några större förhoppningar om att det skulle hända inom nån snar framtid. Men det blev så jävla mycket bättre än jag hade trott och hoppats på. En helt underbar person har smugit in i mitt hjärta bakvägen när jag inte alls var beredd, plötsligt fanns hon i alla tankar och fick mig att känna en massa varma mjuka känslor som jag trodde jag stoppat undan i en dammig låda långt uppe på vinden för att ta fram någon obestämd dag i framtiden. Det är en jävligt härlig känsla, att tycka om någon så mycket, och att det faktiskt är besvarat, att få säga det och visa det och få samma sak tillbaka.

Så när vi äntligen träffades tänkte jag att jag får inte låta henne åka ifrån mig utan att skrapa ihop lite mod och faktiskt erbjuda henne det enda jag har att ge, nämligen mitt hjärta. Och tänk att hon ville ha det, hur fantastiskt är inte det? Och tack till er fina som sagt hur glada ni är för min skull, jag är faktiskt också väldigt glad för min skull, för att jag har en tjej som är så go och fin och rolig och snygg och omtänksam och underbar och satans bra på att kyssas, och som jag får kalla min. Det enda felet är att hon är så långt ifrån mig just nu när hon borde vara här i min famn. Men jag försöker använda mitt tålamod som jag påstår att jag har mycket av! Just nu känns det inte som att jag har nåt alls, men jag får försöka stå ut för redan på fredag har jag henne här igen och då tror jag fan inte jag släpper hem henne igen!

Min kära kompis Elli har OK:at översöta statusuppdateringar så nu är ni förvarnade om det också. Brace yourselves - the status updates are coming! Allvarligt talat, jag har sån jävla tur. Jag hade väl inte direkt trott att jag skulle bli forever alone, men jag hade faktiskt inte trott att jag skulle träffa någon så vacker och klok och mysig, och som får mig att känna mig så glad och trygg och fin. Så, ja, om det inte framgått av inlägget i övrigt så är jag väldigt kär i min Rebecca. Hon är finast av allt och jag är väldigt glad för henne.

1 kommentar:

Rebecca sa...

Du är så himla fin, min älskling. Hur ska man kunna säga nej till det vackraste hjärtat i världen? Jag är bara så glad att du är min. Det är så det ska vara. Du och jag. <3