Jag har alltid velat göra det.

Och nu har jag gjort det också, på mitt eget lilla vis. Frågat chans, riktigt old school som ska det vara. Angie trodde att detta var en bild som jag helt fräckt snott från nätet men icke sa nicke, det är min egen fråga chans-lapp som jag broderat. Och som tur är svarade hon ja så nu är hon min alldeles egna sötnos. Har ni mig på fejjan så vet ni ju redan det, men jag tänkte visa det för er andra också. Nu får det fan ta och bli fredag så jag kan gasa iväg mot flygplatsen nån gång! Varför ska tiden gå så långsamt? Jag är, som Karl Sune Rudolf Andersson skulle säga, väldigt pussnödig.

Hjärtat mitt.

Jag har känt ett tag att det har varit dags för bra saker att göra intåg i mitt liv. Jag har känt att jag faktiskt förtjänar det, att jag är värd det, och mina fina goa vänner har också sagt till mig att det är så, även om det ibland har känts jävligt långt borta. Jag hade däremot inte några större förhoppningar om att det skulle hända inom nån snar framtid. Men det blev så jävla mycket bättre än jag hade trott och hoppats på. En helt underbar person har smugit in i mitt hjärta bakvägen när jag inte alls var beredd, plötsligt fanns hon i alla tankar och fick mig att känna en massa varma mjuka känslor som jag trodde jag stoppat undan i en dammig låda långt uppe på vinden för att ta fram någon obestämd dag i framtiden. Det är en jävligt härlig känsla, att tycka om någon så mycket, och att det faktiskt är besvarat, att få säga det och visa det och få samma sak tillbaka.

Så när vi äntligen träffades tänkte jag att jag får inte låta henne åka ifrån mig utan att skrapa ihop lite mod och faktiskt erbjuda henne det enda jag har att ge, nämligen mitt hjärta. Och tänk att hon ville ha det, hur fantastiskt är inte det? Och tack till er fina som sagt hur glada ni är för min skull, jag är faktiskt också väldigt glad för min skull, för att jag har en tjej som är så go och fin och rolig och snygg och omtänksam och underbar och satans bra på att kyssas, och som jag får kalla min. Det enda felet är att hon är så långt ifrån mig just nu när hon borde vara här i min famn. Men jag försöker använda mitt tålamod som jag påstår att jag har mycket av! Just nu känns det inte som att jag har nåt alls, men jag får försöka stå ut för redan på fredag har jag henne här igen och då tror jag fan inte jag släpper hem henne igen!

Min kära kompis Elli har OK:at översöta statusuppdateringar så nu är ni förvarnade om det också. Brace yourselves - the status updates are coming! Allvarligt talat, jag har sån jävla tur. Jag hade väl inte direkt trott att jag skulle bli forever alone, men jag hade faktiskt inte trott att jag skulle träffa någon så vacker och klok och mysig, och som får mig att känna mig så glad och trygg och fin. Så, ja, om det inte framgått av inlägget i övrigt så är jag väldigt kär i min Rebecca. Hon är finast av allt och jag är väldigt glad för henne.

Det går för långsamt, alldeles för långsamt...

Har jag någonsin längtat så här mycket efter en måndag? I don't think so. Och för att citera Mimi Oh: "Det går för långsamt, alldeles för långsamt..." Det gick ju inte särskilt bra för henne i Mello, men nog fan var hon bättre än Sonja Aldén...och DiLeva. Deras låtar kommer jag inte ihåg över huvud taget men hennes låt sitter i skallen som ett tuggummi. Det var ett litet sidospår. Tillbaka till ämnet. Det bästa vore förstås om jag bara kunde gå och lägga mig och sova, det är ju ett rätt smart och hälsosamt sätt att slå ihäl tid på. Men jag är inte alls trött. Pirret håller mig vaken hela tiden. Katterna känner visst också pirret för de hoppar och skuttar och slåss som tokiga. Jag hoppas att vi alla tre kommer få oss några timmars sömn till slut i alla fall. Tills vidare får det bli lite mer serier, och popcorn. Fan vad gott det är med popcorn.

Har man inget särskilt att säga...

så kan man ju alltid lägga in en bild på sig själv. Det är ju det de flesta bloggar består av ändå, egobilder. Så då kan jag också vara lite ego. Jag har jobbat hela långa helgen och det var så jävla trevligt och kul. Nu ligger jag i sängen med en kisse under knäna och en som surar på golvet och överväger att bita på min datasladd så att jag ska ge honom lite uppmärksamhet...nej, nu kom han också upp och la sig på mina fötter. Tur att jag har mina myskatter! Särskilt när det är ca minus 30 grader ute varenda jäkla dag, då kan man behöva nån som värmer en...jag hade ju hellre velat ha nån annan som värmer mig, men den som väntar på nåt gott...Och just det, jag hatar mitt hår just nu, det har aldrig varit hopplösare. Jag ser ut som ett hemlöst troll...så det jag gjort med det på bilden är egentligen inte en frisyr utan bara ett desperat försök att få eländet ur vägen. Kan ingen bara vara lite wild and crazy och klippa mig lite? Spelar ingen roll vad resultatet blir, det kan nog inte bli mycket värre! Och blir det värre får jag väl göra en Brittan och göra mig av med rufset helt. Nån gång ska man väl testa?

Fin flicka?

Min kompis trodde tydligen att jag var en fin flicka, tills hon kollade in min blogg, eller om det var min tumblr. "Inte visste jag att du gick omkring och tänkte så snuskiga tankar!" Detta är ett ganska vanligt missförstånd som jag känner att jag måste rätta till: jag må vara en fin flicka, både väluppfostrad och välutbildad, MEN min hjärna borde tvättas med tvål och vatten, allvarligt talat. Jag är förvånad över att jag alls klarat kurserna i skolan, jag menar, hur kan det ens finnas plats för nån kunskap med tanke på hur många dirty thoughts som trängs där inne? Just sayin'.