I lördags gjorde jag nåt jag drömt om länge; jag fixade mitt synfel med ögonlaser! Inga mer glasögon, inga mer linser. Det känns jävligt coolt och overkligt. Inte för att jag ser perfekt än så länge, jag ser suddigt och dimmigt och har svårt att ställa om skärpan, så jag kan inte riktigt läsa böcker eller titta på tv en längre stund. Ögonen känns trötta, torra och grusiga. Men visst fan ser jag! Igår kollade jag och Hanna på fotbollen, och jag såg poängställningen!
Själva operationen var däremot det mest obehagliga jag någonsin gjort. Värre än att bli opererad i munnen och i magen, kan jag säga. Jag gjorde den på Koskelas ögonklinik. Jag fick ligga ner och krama en stressboll så inte händerna skulle fara upp mot ansiktet. I squeezed the living hell out of that ball, I tell you! Läkare tejpade igen det öga han inte behandlade. I det andra droppade han bedövande droppar som sved som helvete, i kanske fem omgångar. Sedan spärrade han upp mitt öga med en hemsk klämma, och sög fast ögat med nån sugkopp. Då blev jag tillfälligt blind, höll på att få panik och glömde bort att andas. Men sen lugnade jag ner mig när han tog bort sugkoppen. Då hade han alltså gjort ett lock på mitt öga som han fällde undan, och efter det satte han igång lasern. Det kändes inte alls men lät illa och luktade bränt. Hela tiden tänkte jag: andas in, andas ut, andas in, andas ut...
Och därefter la han locket på plats, satte dit en medicinsk kontaktlins och spolade rent. Jag såg en tops som kom emot mitt öga och pillrade men jag kände det inte. Därefter var det samma procedur med andra ögat. Det låter ganska snabbt och enkelt, och det var det väl egentligen. Men det kändes som en lång och obehaglig stund när man låg där och klämde på bollen och såg saker komma emot ögat utan att kunna blunda bort dem.
När jag var klar fick jag vila en liten stund och sen åka hem. Jag hade rejäl dimsyn men framåt kvällen såg jag faktiskt hyfsat, i alla fall bättre än innan! Och nu blir det lite lite bättre för varje dag. Idag har jag jobbat och det gick fint. förutom att jag inte kunde läsa av en blodsockermätare eftersom texten var för liten och smälte in i bakgrunden. Men jag hoppas att jag ser solklart inom nån vecka, så att jag slipper åka tillbaka till ögonkliniken för att korrigera. That would suck!
Att skriva det här inlägget har gjort mig rätt trött i ögonen så jag ska fortsätta se på Lost. TV går bättre än böcker för tillfället. Trots suddig dimsyn och torra ögon är jag otroligt glad att jag fått tillfälle att göra det här ingreppet. Att slippa glasögon och linser är guld värt för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar