Jag har växt upp med Tomas Ledin, Peter Lemarc och Niklas Strömstedt. Att lyssna på någon av dessa räknas väl som det minst coola man kan göra, förutom att lyssna på dansband eventuellt, men jag skiter i det. Dessa tre artister doftar barndom, kalasbyxor och långa bilturer i mammas röda Daihatsu, och ger mig en warm fuzzy feeling inombords. Särskilt på sommaren. Även Gyllene Tider slår fortfarande an förbjudna strängar inom mig. Jag vill känna din kropp emot min, höra pulsen slå...
Den här låten har jag lyssnat på en miljon gånger. Jag minns hur jag satt gömd i skogen utanför min mellanstadieskola med min freestyle och tålmodigt lyssnade igenom varenda låt eftersom det tog för mycket batteri att spola kassettbandet framåt. Those were the days my friend. Och jag funderade verkligen på vad refrängen egentligen betydde - är det så att kvinnor vet att de älskar och män inte gör just nånting alls, eller är det så att kvinnor älskar men inte gör just nånting alls åt det? Eftersom tekniken gått framåt kan jag nu googla texten och få bekräftat att kvinnorna vet när de älskar och män inte gör just nånting alls. Svart på vitt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar