Storebror och zombies

Denna helg har varit en riktig tv- och läshelg. Igår hade jag ont i magen från och till större delen av dagen och kvällen, det är alltid läskigt att ha ett simpelt magknip numera, för det får mig att undra om nåt är fel på riktigt. Men nej, efter att ha tagit plats på porslinstronen ett antal gånger så gick det över. Så spännande liv kan man ha.

Igår kunde vi inte låta bli att kolla på Big Brother. Man kan konstatera att deltagarna verkar vara precis så skruvade i huvudet som man kan förvänta sig. Personligen hejar jag på norrlänningen, och inte bara för att han är norrlänning. Han verkar vara en stabil kille i koko-kåken. Sen gillar jag kvinnan i Pocahontas-klänningen som är 39 år och beter sig som om hon vore 5, jag tycker hon verkar vara en raring. Jag kan inte komma på ett vettigt skäl att följa Big Brother, men jag kommer nog fan att göra det ändå.

Direkt därefter lurade jag Hanna att kolla på The Walking Dead med mig. Hanna hatar skräckfilmer så det är rätt otroligt att hon gick med på det. Men det gick helt okej tills det fruktansvärda hände. Zombiesarna...åt...upp...hästen!! Så nu får jag nog nöja mig med katterna som sällskap i fortsättningen... Hanna vägrade kolla på Dead Set med mig som började direkt efteråt. Nån som sett den och vet om den är värd att tanka hem? Istället nötte hon McLeods Daughters (en serie med en massa levande hästar för er som undrar) för att kompensera den traumatiska upplevelsen, ända tills vi gick och la oss. Ändå har hon ju varit med när de har avlivat ulliga gulliga djur på riktigt, det skulle jag ha trott är tusen gånger värre. Men tydligen inte. Hardcore-Hanna pallar blood and guts i verkliga livet, men på tv måste det vara fullt av solsken och (levande) pånnisar. Hon är ju för gullig hon.