Och idag är det väl torsdag

Idag fick jag en kallelse till provtagning på vårdcentralen. Jag var där för fyra månader sen och fick då reda på att mina ämnesomsättningsvärden är alldeles för låga, och nu ska de kolla upp dem igen och se vad de eventuellt kan göra åt det. Det känns bra att äntligen få kolla upp det, samtidigt har jag inga förhoppningar. En tjej i min klass fick samma besked och fick nån medicin men det hjälpte inte ett skvatt, men det skadar ju inte att försöka. Och även om det skulle hjälpa upp min ämnesomsättning ändrar ju inte det på det faktum att jag äter felaktigt, det är ju nåt jag själv måste ta tag i. Nu äter jag i alla fall ovanligt bra och ser till att Hanna äter bra samtidigt. En ren sambo-anpassning helt enkelt.

Med samboskapet går det bra, det skulle troligtvis gå bättre om jag inte bodde i en liten etta med två hundar och två katter och en mamma som våldgästar var och varannan dag. Det blir lite "jag vill faktiskt vara ifred nu så jag går in på toa och INGEN kommer in! Okej?" Och likförbannat sitter det två katter och krafsar och jamar bakom dörren så man får nervös diarré på köpet.

Jag hatar som bekant att kompromissa och jag vill att allt ska göras på MITT sätt när JAG vill att det ska bli gjort, och det är ju nåt jag försöker bekämpa och det går hyfsat. Jag är ett typiskt ensambarn, jag leker bäst själv och lånar bara ut fulaste barbien. Tur att Hanna är Hanna och förstår hur jag funkar. Allt skulle vara mycket bättre om inte allt annat kändes så jävla pissjobbigt. Antingen är det snöstorm eller iskyla och skolan vill jag helst bara skrota, jag vill sälja allt jag äger och dra till nån ö vars namn jag inte kan uttala och sälja paparplydrinkar i nån bungalow. Eller vad som helst. Jag är så less, så less, så less. Jag vill vara ledig, göra nåt roligt, ha lite pengar. Göra nåt helt annat. So fucking less, och det är klart att det inte är kul för Hanna. Men hon har nog i alla fall kul i stallet och får pyssla med sånt som hon gillar och det är superbra. Jag älskar ju henne och vill göra henne glad, men hon blir liksom glad av att jag är glad och det är ju där det kniper. I vanliga fall slipper hon ju leva med det, men nu är det ganska in your face. Jag är i alla fall BETYDLIGT gladare nu än jag är utan Hanna.


säg minns du hur det är jag brukar vara?
minns du hur stabil jag var igår?
nu är jag påväg att lösas upp till ingenting
för dagen har varit prövande och svår
kanske onödigt svår...

Bärga vad du kan från det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaken
inse att jag bara haft en liten motig dag
och det kan vem som helst ha
men du kan enkelt göra allting bra.