måndag 22 februari 2010
Skellefteå here I come! ...again.
Imorgon åker jag till Skellefteå för kursträff, med buss den här gången. Det ska bli skönt att få gjort den där jävla tentan. Jag läser och läser och skriver och skriver och jag hoppas nåt fastnar. Det var länge sen jag skrev en tenta, men jag hoppas att jag jobbar lika bra under press som jag brukar. Hanna får ta hand om katterna ett par dar, de kommer säkert ha det mysigt. Jag hoppas verkligen vi får tid att bada lite bastu på campingen, det har jag saknat. Jag är så less på den här kylan. Även en norrlänning blir less.
torsdag 18 februari 2010
All plugg and no play makes me a dull girl...
Jag försummar bloggen ganska rejält, men det är rätt mycket att göra. På tisdag bär det av till Skellefteå för kursträff igen. Det blir inte lika trevligt som vanligt eftersom det är tenta på onsdag, i biomedicinsk grundkurs. Jag vet inte hur jag ska få in alla sjukdomar i huvudet. Men på nåt sätt ska det gå, för jag tänker fan inte åka tillbaka till Skellefteå för att göra omtenta. Dessa är sjukdomarna vi ska kunna utan och innan:
Anemi
Commotio/hjärnskakning
Crohns sjukdom
Diabetes typ I & II
Epilepsi
Förstoppning
Hjärtinfarkt
Hjärtsvikt
Hypertyreos
Hypotyreos
KOL
Levercirros
Multipel Skleros
Parkinsons sjukdom
Reumatoid Artrit
Stroke
Det kanske inte ser så mycket ut, men vi ska verkligen kunna allt. Vi ska kunna allt "översiktligt", vilket bara är ett annat sätt att uttrycka att vi ska kunna precis allt allt allt. Så visserligen lägger jag mig med min älskling varje kväll, men också med boken "Illustrerade medicinska sjukdomar", och jag törs inte tala om vilken av dem som får mest uppmärksamhet för tillfället. Men men, så är det. Jag ska tvinga min älskade mamma (undersköterska, mycket praktiskt) att plugga med mig nån dag. Och om någon vet om ett fall kan ha nåt samband med en påföljande förstoppning, lämna en kommentar. Det skulle verkligen hjälpa.
Let us rise up and be thankful, for if we didn't learn a lot today, at least we learned a little, and if we didn't learn a little, at least we didn't get sick, and if we got sick, at least we didn't die; so, let us all be thankful. ~~ Buddha.
Anemi
Commotio/hjärnskakning
Crohns sjukdom
Diabetes typ I & II
Epilepsi
Förstoppning
Hjärtinfarkt
Hjärtsvikt
Hypertyreos
Hypotyreos
KOL
Levercirros
Multipel Skleros
Parkinsons sjukdom
Reumatoid Artrit
Stroke
Det kanske inte ser så mycket ut, men vi ska verkligen kunna allt. Vi ska kunna allt "översiktligt", vilket bara är ett annat sätt att uttrycka att vi ska kunna precis allt allt allt. Så visserligen lägger jag mig med min älskling varje kväll, men också med boken "Illustrerade medicinska sjukdomar", och jag törs inte tala om vilken av dem som får mest uppmärksamhet för tillfället. Men men, så är det. Jag ska tvinga min älskade mamma (undersköterska, mycket praktiskt) att plugga med mig nån dag. Och om någon vet om ett fall kan ha nåt samband med en påföljande förstoppning, lämna en kommentar. Det skulle verkligen hjälpa.
Let us rise up and be thankful, for if we didn't learn a lot today, at least we learned a little, and if we didn't learn a little, at least we didn't get sick, and if we got sick, at least we didn't die; so, let us all be thankful. ~~ Buddha.
Etiketter:
medicinsk grundkurs,
plugg,
sjukdomar,
Skellefteå
onsdag 10 februari 2010
Gött mos
Just nu har jag inget roligt att blogga om. Jag pluggar om sjukdomar och sjukdomar och ännu fler sjukdomar, och hur roligt är det?
Har varit på vårdcentralen idag och tagit ämnesomsättningsprov, så nu är det bara att vänta in resultaten. Robyn är på väg hit och vi ska fixa tacopaj, jag har nyss väckt upp Hanna från hennes middagslur. Med andra ord, det rullar på ungefär som vanligt. Jag är ganska less på kylan nu, det är kallt nästan varje dag, eller så snöar det. Inte för att jag är ute så mycket så det stör, men dörren till soprummet fryser igen och det är ju jobbigt. Det är värre för Hanna som rider nästan varenda dag. Å andra sidan är det ju helt och hållet frivillig. Gå ut med soporna skulle jag inte göra en enda gång, om jag bara hade nån sucker som gjorde det åt mig.
Men men, nu ska det fixas tacopaj. See ya.
Har varit på vårdcentralen idag och tagit ämnesomsättningsprov, så nu är det bara att vänta in resultaten. Robyn är på väg hit och vi ska fixa tacopaj, jag har nyss väckt upp Hanna från hennes middagslur. Med andra ord, det rullar på ungefär som vanligt. Jag är ganska less på kylan nu, det är kallt nästan varje dag, eller så snöar det. Inte för att jag är ute så mycket så det stör, men dörren till soprummet fryser igen och det är ju jobbigt. Det är värre för Hanna som rider nästan varenda dag. Å andra sidan är det ju helt och hållet frivillig. Gå ut med soporna skulle jag inte göra en enda gång, om jag bara hade nån sucker som gjorde det åt mig.
Men men, nu ska det fixas tacopaj. See ya.
torsdag 4 februari 2010
Och idag är det väl torsdag
Idag fick jag en kallelse till provtagning på vårdcentralen. Jag var där för fyra månader sen och fick då reda på att mina ämnesomsättningsvärden är alldeles för låga, och nu ska de kolla upp dem igen och se vad de eventuellt kan göra åt det. Det känns bra att äntligen få kolla upp det, samtidigt har jag inga förhoppningar. En tjej i min klass fick samma besked och fick nån medicin men det hjälpte inte ett skvatt, men det skadar ju inte att försöka. Och även om det skulle hjälpa upp min ämnesomsättning ändrar ju inte det på det faktum att jag äter felaktigt, det är ju nåt jag själv måste ta tag i. Nu äter jag i alla fall ovanligt bra och ser till att Hanna äter bra samtidigt. En ren sambo-anpassning helt enkelt.
Med samboskapet går det bra, det skulle troligtvis gå bättre om jag inte bodde i en liten etta med två hundar och två katter och en mamma som våldgästar var och varannan dag. Det blir lite "jag vill faktiskt vara ifred nu så jag går in på toa och INGEN kommer in! Okej?" Och likförbannat sitter det två katter och krafsar och jamar bakom dörren så man får nervös diarré på köpet.
Jag hatar som bekant att kompromissa och jag vill att allt ska göras på MITT sätt när JAG vill att det ska bli gjort, och det är ju nåt jag försöker bekämpa och det går hyfsat. Jag är ett typiskt ensambarn, jag leker bäst själv och lånar bara ut fulaste barbien. Tur att Hanna är Hanna och förstår hur jag funkar. Allt skulle vara mycket bättre om inte allt annat kändes så jävla pissjobbigt. Antingen är det snöstorm eller iskyla och skolan vill jag helst bara skrota, jag vill sälja allt jag äger och dra till nån ö vars namn jag inte kan uttala och sälja paparplydrinkar i nån bungalow. Eller vad som helst. Jag är så less, så less, så less. Jag vill vara ledig, göra nåt roligt, ha lite pengar. Göra nåt helt annat. So fucking less, och det är klart att det inte är kul för Hanna. Men hon har nog i alla fall kul i stallet och får pyssla med sånt som hon gillar och det är superbra. Jag älskar ju henne och vill göra henne glad, men hon blir liksom glad av att jag är glad och det är ju där det kniper. I vanliga fall slipper hon ju leva med det, men nu är det ganska in your face. Jag är i alla fall BETYDLIGT gladare nu än jag är utan Hanna.
säg minns du hur det är jag brukar vara?
minns du hur stabil jag var igår?
nu är jag påväg att lösas upp till ingenting
för dagen har varit prövande och svår
kanske onödigt svår...
Bärga vad du kan från det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaken
inse att jag bara haft en liten motig dag
och det kan vem som helst ha
men du kan enkelt göra allting bra.
Med samboskapet går det bra, det skulle troligtvis gå bättre om jag inte bodde i en liten etta med två hundar och två katter och en mamma som våldgästar var och varannan dag. Det blir lite "jag vill faktiskt vara ifred nu så jag går in på toa och INGEN kommer in! Okej?" Och likförbannat sitter det två katter och krafsar och jamar bakom dörren så man får nervös diarré på köpet.
Jag hatar som bekant att kompromissa och jag vill att allt ska göras på MITT sätt när JAG vill att det ska bli gjort, och det är ju nåt jag försöker bekämpa och det går hyfsat. Jag är ett typiskt ensambarn, jag leker bäst själv och lånar bara ut fulaste barbien. Tur att Hanna är Hanna och förstår hur jag funkar. Allt skulle vara mycket bättre om inte allt annat kändes så jävla pissjobbigt. Antingen är det snöstorm eller iskyla och skolan vill jag helst bara skrota, jag vill sälja allt jag äger och dra till nån ö vars namn jag inte kan uttala och sälja paparplydrinkar i nån bungalow. Eller vad som helst. Jag är så less, så less, så less. Jag vill vara ledig, göra nåt roligt, ha lite pengar. Göra nåt helt annat. So fucking less, och det är klart att det inte är kul för Hanna. Men hon har nog i alla fall kul i stallet och får pyssla med sånt som hon gillar och det är superbra. Jag älskar ju henne och vill göra henne glad, men hon blir liksom glad av att jag är glad och det är ju där det kniper. I vanliga fall slipper hon ju leva med det, men nu är det ganska in your face. Jag är i alla fall BETYDLIGT gladare nu än jag är utan Hanna.
säg minns du hur det är jag brukar vara?
minns du hur stabil jag var igår?
nu är jag påväg att lösas upp till ingenting
för dagen har varit prövande och svår
kanske onödigt svår...
Bärga vad du kan från det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaken
inse att jag bara haft en liten motig dag
och det kan vem som helst ha
men du kan enkelt göra allting bra.
måndag 1 februari 2010
Hej hej bloggen
Snälla flickor skriver i bloggen, vi andra...tittar på Supernatural! Att vara sambo går hittils bra, Hanna gråter inte varje dag och jag har bara sparkat in hennes väska i väggen en gång. Jag slänger mina kläder överallt och Hanna lämnar alla lampor tända, jag snarkar och Hanna pratar med vansinnigt läskig grodan Kermit-röst. Men annars går det finfint! Vi kollar mycket på Supernatural, i den serien finns det verkligen söta pojkar. Och som The Todd säger: The Todd appericiates hot, regardless of gender. Visst föredrar jag serier med snygga tjejer, men det viktigaste är ändå att det finns snygga människor i serien över huvud taget. Vi har kollat på Transformers också, och jag måste säga att Megan Fox är grymt överskattad. Jag har fixat FingerPiano till min iPhone så när jag får en stund över ligger jag och plinkar Blinka Lilla Stjärna och Jingle Bells för min mycket uppskattande och beundrande flickvän. Mycket mer kan man inte begära, utom lite fler slantar och nån riktigt bra idé på vad vi ska hitta på, på Alla hjärtans dag! Det blir den första vi firar TILLSAMMANS så nåt fint ska vi göra, vad det nu ska vara.
Nightie night, sleepi tight, här blir det mer choklad och Jensen Ackles!
Nightie night, sleepi tight, här blir det mer choklad och Jensen Ackles!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)