Too lazy to write some shit.

...åsså upp igen!

Precis när vi trodde vi hade försökt allt, så hände det. Kattskrället smög fram till vattenskålen och drack, helt frivilligt. Strax därpå åt han två tuggor. Morgonen därpå åt han fyra tuggor. Samma eftermiddag åt han som aldrig förr. Från att ligga i timmar bakom soffan med enorma ögon till att vara framme och svansa och spinna och bete sig ungefär som vanligt. Det är mattes lilla rugguggla! Det blev alltså inget vidrigt vettisbesök. Håll alla tummar och tår att detta håller i sig!

Så jävla skönt att varva ner, trycka lite godis och fredagsmysa, och ladda för lite helgjobb. Det är välförjänat!

Vill inte mer.

Hej du glade
Ta en spade
Och gräv ner dig
Så jag slipper se dig.

Jag är nu benådad på jobbet, eller vad man ska kalla det, jag kommer få jobb så jag klarar mig med andra ord, utan någon bra förklaring på varför jag inte fått några pass över huvud taget i september, och bara ströpass nu i oktober. De vill tydligen jättejättegärna ha mig kvar, men jobb framöver betalar inga räkningar nu. För att alls överleva måste vi denna månad spara allt vi kan och leva på de pengarna nästa månad. Vilket hade kunnat gå, ganska precis. Om vi inte gör nåt eller unnar oss ett skit. Skiter i min födelsedag och vårt ettårsfirande och höstresan vi längtat efter och planerat eftersom den här sommaren, precis som förra, blev en kass jävla skitsommar.

Men så blir katten sjuk. Inte Zero utan Shane den här gången. Han har spytt och spytt och spytt...nu spyr han inte, men han äter inte heller. Eller dricker. Försöker tvångsmata, truga, avmaska, köpa all världens gomat, inget hjälper. Måste ta honom till veterinären, utan pengar. Det går ju inte. Ta honom till urusla Gammelstads djursjukhus, där de kommer kräva tusentals kronor som vi inte har, och säkert inte ens hitta nåt fel. Igen. Har redan sett två av mina älskade katter svälta ihjäl framför mina ögon för att de inget fel hittar, så jag har noll och inget förtroende för dem. Men vad i helvete ska vi göra. Han kommer ju att dö annars om vi inte tar dit honom. Han kommer att dö för att hans värdelösa matte inte kan jobba ihop pengar till hans veterinärräkning. Det känns så förbannade jävla orättvist, jag har så fruktansvärt dåligt samvete och jag är så jävla arg på mig själv. Vill bara gå och gräva ner mig nånstans.

Så lätt, så svårt.

Hösten är här, löven är vackra, alla kläder i butikerna är en deprimerande gråbrunbeige sörja, jag vill dra täcket över huvudet.

Vi har nu boat in oss i vår vackra stora lägenhet med öppen spis, och i helgen hade vi en fantastisk inflyttningsfest med ett gäng goa glada tjejer, plus en fabulous Patric förstås. Tyvärr verkar det även som att jag i samma veva står i princip utan jobb, mest troligt, och Linda har inte många timmar på sitt schema heller. Så hur vi ska kunna betala hyran på vår underbara lägenhet är en jävligt bra fråga. Därav min vilja att dra täcket över huvudet. Jag känner mig så trött bara, varför kan man aldrig få vara glad? Det har varit en jävla förbannade skitsommar rent ut sagt, och jag såg så mycket fram emot hösten. Jag hade aldrig kunnat tro att jag helt utan förvarning skulle stå på gränsen till att behöva skriva brev till Lyxfällan. Vi lär i alla fall få vinka hejdå till Gaykryssningen, Umeå Pride, vår utlandsresa och vår Stockholmsresa, och försöka hålla så jävla hårt i kronorna att räkningarna kan betalas, och leva som två fattiga löss. Fuck you you fucking fuck, säger jag bara.

Mitt första (lyckade) försök att göra cake pops!

Jag har länge varit sugen på att testa göra cake pops, eftersom de är så söta. Mitt första försök blev dock pannkaka, eftersom jag gick efter ett riktigt skräprecept och helt missade alla braiga tips som sen hjälpte mig vid mitt nästa, mer lyckade försök. Man kan göra cake pops på en massa olika sätt, men detta är receptet jag följde:

1 sockerkaka (jag bakade egen men man kan lika gärna köpa en färdig om man vill snabba på processen lite!)
ca 100g cream cheese.
ca 100g blockchoklad (ljus, mörk, vit, den du gillar!)
Några duttar kokosfett.
Strössel efter tycke och smak.

Smula sönder sockerkakan med händerna eller i matberedare.
Blanda smulet med cream cheese tills det blir en deg som håller ihop.
Rulla degen till bollar (inte större än en femkrona, då trillar de av pinn!).
Ställ in bollarna på en tallrik i frysen i ca en halvtimme så de blir hårda.
Smält blockchokladen tillsammans med lite kokosfett över vattenbad, gärna i en liten men djup skål så är det lättare att doppa bollarna sen.
Doppa grillpinnar (finns även lite finare klubbpinnar särskilt för detta men man tager vad man haver) i den smälta chokladen och trä på bollarna. Doppa hela bollarna i chokladen, låt överskottet rinna av, och låt dem stelna litegrann innan du doppar dem i strössel/kokos/pärlsocker/vad du nu vill. Ställ dem i ett block oasis, en frigolitbit, nån slags hållar med hål eller helt enkelt en mugg full med socker. Klart!

Nästa gång ska jag nog prova göra popsen av mixade Oreos-kakor, och eventuellt med frosting istället för choklad ovanpå. Jag tyckte chokladen tog över hela smaken så det smakade inte kaka och cream cheese vilket var lite synd. Men det är det som är så himla bra med cake pops, man kan variera i det oändliga!

(Och för den som undrar över mitt misslyckade försök: jag lät inte bollarna stelna i frysen, och jag smälte inte chokladen med kokosfett, vilket resulterade i att bollarna sprack, föll sönder, geggade ner sig i chokladen och det blev en jäkla röra av det hela, helt enkelt. Men skam den som ger sig!)

Imorgon smäller det!

Imorgon är det flyttdags!!!

Så sjukt less på den här lägenheten nu, man kryssar bara mellan kartongerna och väntar och väntar. Katterna undrar också vad som är på gång, de har ingen aning om att de om bara en dag kommer att bo dubbelt så stort som de gör nu. Selma har verkligen bott in sig här, hon är en riktig vilding och en liten minibitch, men söt är hon. Lilla Zero har hunnit vara sjuk en vända men nu verkar han må bra igen. Vi tror dock att han är lite less på Selma, hon är riktigt jobbig med honom och han är för snäll för att säga till ordentligt. Förhoppningsvis blir även det bättre när vi bor större.

Välkommen Selma!

I torsdags hämtade vi äntligen hem Selma. Hon är en kaxig liten tjej! Hon vill så gärna bli kompis med Shane och Zero, och Zero verkar faktiskt ha blivit lite charmad. Shane är däremot sur som citron men han tycker att hon är ganska rolig att slå i huvudet med tassen i alla fall.

På natten är hon ett riktigt  litet monster som sover en stund för att sedan bli skvatt galen och bita och klösa i alla kroppsdelar som råkar sticka ut utanför täcket. Men söt är hon! Den som vill är välkommen att beskåda och gulla med henne, vi bjussar på fika.