GOD JUL

Nu sover stad, nu sover land
och överallt står snön i brand
inatt kan inget kväva eller kuva.
Och stjärnorna dom blänker matt
på himlen som en hemlig skatt
i det tysta hörs ett dämpat
Hallelulja
Halleluja

Nu sover sorg och vredesmod
med saknaden och hjältemod
och bitterhet får sova med det djuva
Nu sover dom som önskar tid
med dom som tror på evigt liv
och änglaspelen klämtar
Halleluja.
Halleluja

Nu drömmer vi i vintertrakt
om lågorna som håller vakt
och om en plats som kan få hjärtat att jubla
De drömmer om hur allt ska bli
när farorna har gått förbi
Vi vaggas av ett stilla
Hallelulja
Hallelulja

Nu brinner ljus i mörka rum,
nu blundar tvivlet för en stund
och om sanningen ska fram så får den ljuga
Nu blundar dom som jagar tröst
och dom som redan släckt sin törst
och från andetagen flyr ett
Halleluja
Halleluja

nu råder lugn och julefrid,
snart nog tar nåt annat vid
men här får morgondagens skuggor inte ruva.
och sjunger kanske nån för mig
och kanske sjunger nån för dig
ett sprucket men ett hoppfullt
Halleluja.
Halleluja...............


Dagens Sex and the City-fråga:
- Twenty-something girls: friend…or foe?

X-mas spirit is back on track!

Jag och Ohana tittade på Tomten är far till alla barnen häromdagen, och julkänslan kom som ett julkort med posten. Det är en fantastisk film. Så mycket ångest, så jävla tragisk, så extremt svensk. Det är äkta julkänsla i den!

Det känns som att jag inte hinner blogga just nu, vet inte exakt varför. Kanske för att jag blivit så extremt facebook-nördig. Kanske för att jag bara har lust att titta på mina favvo-serier och se fram emot att min egen julängel anländer på annandan. Kanske har jag inte så mycket intressanta tankar för tillfället. Vem vet!

Vad jag däremot vet är att Chinokken träffade Minnas mamma idag. Hon har det inte lätt den här julen, för att göra en grov underdrift. Det är hon inte ensam om. Hur fan ska man fira en julafton som inträffar nästan exakt ett halvår sedan någon man älskar tog livet av sig. Det vette fan. För mig blir det väl så att jag äter middag hos mamma. Sen åker vi nog till mormor. Sen går jag hem. Snipp snapp snut så var julen slut. Jag hoppas jag kan låna mammas bil i alla fall så jag kan besöka graven också. Tända ett ljus och vad man nu gör. Jag är inte en sån som pratar med gravstenar. Jag kommer ihåg att farmor pratade med farfars grav, och jag tyckte det var lite knasigt. Vad ska man säga till en sten. Hej hej stenen. Du verkar kylig idag. Men när jag står framför Minnas grav så pratar jag kanske med den litegrann ändå, fast inne i huvudet. Det är inte ens hela meningar oftast, bara ett jox av en massa svärord och orden varför och om, en miljon gånger. Jag älskar dig och jag saknar dig och jag behöver dig och förlåt. Saker som kanske alla tänker, jag vet inte.

Det är underligt. Jag tänker på Minna hela tiden, alltid. Minna och Hanna upptar tillsammans ca 95% av min hjärnaktivitet. Allt annat och alla andra får slåss om de resterande 5%. Inte konstigt att jag känner mig så apatisk ibland.

Ibland tänker jag på Minnas mun. På hennes tänder. De var ganska fyrkantiga, nästan som små vassa sockerbitar. Hennes läppar var ganska torra ibland, hon hade alltid en arsenal av vaselin och lypsyl för att råda bot på det. Jag kan se hur hennes mun ser ut när den skrattar. När jag diskar och tittar på Scrubs och pratar med pappa i telefon och läser övningsuppgifter i arbetsrätt har jag Minnas skratt i bakhuvudet. Eller hennes händer som håller i en tekopp. Jag tänker på henne så mycket att alla tankar är utslitna, jag vet inte vad orden betyder längre. Jag ser henne som i en artsy dokumentärfilm, med lustiga inzoomningar och oväntad färgsättning och ingen röd tråd utan mer en serie bilder, som ibland rör på sig och har ljud, ibland inte.

Nu ska jag köpa en cola och kanske nån form av choklad, bädda ner mig med min vovve och min filt i min soffa och bli lite tårögd till Mupparnas Julsaga. Som att jag inte grinar nog för själva livet, jag måste tydligen grina åt i princip alla mina favoritserier och filmer av en eller annan anledning. Vilken jäkla lipsill jag är alltså. Jag kanske har nån slags läcka i tårkanalen, vem vet.

Tydligen vet jag inte så mycket idag.

Puss och kram.

Dagens Sex and the City-fråga:
- How do you know if you’re good in bed?

Jag ger mig!

Efter en hel del envishet och tjurskallighet har jag nu joinat facebook. Detta satans otyg, som man brukar kalla det. Men det är roligt! Jag erkänner.

Jag är med soffa! Imorgon anländer en sprillans ny divansoffa med det coola namnet "Sting" till min lägenhet. Så när jag har meckat ihop den är det bara att komma förbi på en kopp te och pepparkakor! Eller nåt.

Bara en knapp vecka tils min älskling anländer! Att en vecka kan gå så jävla långsamt! Men snart, snart, snart!

Känner att jag vill skriva allt med utropstecken idag. Ska försöka lugna ner mig. Tyvärr har jag inte tid att skriva så mycket mer just nu. Jag ska göra ett gott försök att komma ikapp Ohana i Sex and the City-trivia. I'm coming for you! Och nu menade jag inte på ett tävlingsbesatt sätt, utan helt enkelt att jag gärna kommer på din glöggkväll på torsdag! Det ska bli trevligt!

Dagens Sex and the City-fråga:
- When you sleep with someone, are you screwing the family?

Fattig!

Det slog mig idag. Det kom inte som en nyhet, men jag insåg det verkligen idag. Jag är fattig. Så jävla fattig. Jag firade denna insikt med att säga upp mitt träningskort. Jag lämnade även tillbaka BH:n jag köpte i lördags. Jag hade tänkt byta den mot en i rätt storlek men jag insåg att nej, jag har inte råd med sådan lyx för tillfället. Fortfarande inga julklappar köpta, utom till Hanna. Jag har även dyrkat upp min "spargris" i form av en konservburk. Jag hade sönder min nya konservöppnare på kuppen. Men men, ibland är man desperat. Jävla jul. Om det inte vore för julklapparna skulle jag klara mig hyfsat. Kanske. Inte. Jag fick en hyreshöjning i julklapp. Tack tomten!


Alltid samma terror år efter år
Och ens enda tröst är att ta sig en tår.
Så man tar snaps efter snaps
Och man rumlar hem
När man e packad som NK
Den 23 december
Så när man griper om dasset
som en chaffis sin ratt
Å suckar matt
Ja då vet man att...

Nu ere juligen....


Ja, du fattar. Nu måste jag sova. Ska till skolan imorgon och göra ett PM om arbetsrätt. Oh joy!

Jag saknar Hanna! Så jävla mycket! Jag skulle vara så mycket trevligare om jag visste att jag skulle krypa ner bredvid henne och göra busiga saker precis nu! 8 dar kvar! Längta!

Dagens Sex and the City-fråga:
- Are we all, in fact, just dating the same person over and over again?

Hur som helst var jag jävligt full

Igår hängav jag mig åt den ädlaste metoden för att glömma bort den trista gråa verkligheten. Karatefylla! Kanske inte riktigt, men jag var på god väg. Det var gemensam födelsedagsfest i Smedsbyn för 3 av tjejpolarna och jag var inte alls partysugen, jag hade tänkt kika förbi och åka hem tidigt. Vad som hände med de planerna har jag ingen aning om. Men jag hinkade i mig och hade verkligen ärligt skitroligt. Jag brukar inte bli sådär full, och inte Ellifiore heller för övrigt. Och eftersom det händer så pass sällan tänker vi inte ha ett dugg dåligt samvete för det, eller hur?

Jag kommer ihåg en sekvens där jag ligger på Lindas säng och läser ett sms från min älskling, blir jätteglad, glömmer bort vad som står i sms:et, försöker svara men tangenterna sitter ju helt galet, tappar mobilen i golvet, sträcker mig efter den och på nåt vis gliiider ner från sängen, fastnar mellan sängen och väggen i nån slags spagat och sitter där ett bra tag, klämd och slokande som en vissen krokus men hysteriskt skrattande.

Jag minns också att hela vägen mellan Smedsbyn och Boden går åt till att prata orgasmer, väldigt intressant faktiskt, sex är ju mitt favoritämne, och när vi är framme vid krogen ska jag kliva ur bilen och på nåt sätt gliiider jag ner i snön, hysteriskt skrattande, så Helena får hjälpa mig upp och stötta mig tills vi är framme vid entren. Men de släppte in mig, och sen uppförde jag mig mycket bra! Jag drack inget på krogen utom vatten, och dansade bort det mesta av fyllan så jag och Ellifiore kunde vingla hem tillsammans och jag kunde gliiida ner i min säng, utan kläder men med sminket kvar.

Det kallar jag en lyckad kväll! Det rätta receptet på sann glädje är: att inte tänka. Faktiskt. Att bara flyta med och skratta åt allt och ingenting och tycka att alla är så roliga och fina och trevliga. När jag vaknade imorse undrade jag vem som spikat in en syl i tinningen på mig, men det var det värt. Jag fick ju avnjuta en lyxfrukost bestående av två skivor skinka, en huvudvärkstablett och lite avslagen cola. Mums!

Dagens Sex and the City-fråga:
- Do you have to play games to make a relationship work?

Hitler + Djävulomten = Min mamma!

Jävla mamma alltså. Nu har hon förstört hela julen för mig också. Det började med att hon deklarerade att det inte skulle bli några julklappar i år. Hon ville inte ha några och hon tänkte inte ge bort några heller. Nähäpp. Tack mamma. Du ska ju få en dvd-spelare av mig men inte kommer jag få nånting. Tack så mycket. Sen undrade jag vad vi skulle göra på julafton, varpå hon svarade: "Ja, vi äter väl julmaten och sen skjutsar jag hem dig när jag åker och jobbar. Vid 20-tiden sådär." Wow, vilken fantastisk julafton. Pappa är hos svärföräldrarna i Göteborgstrakten och mamma jobbar natt. Och sen kläcker mamma ur sig, ganska sorgset: "Se, så smal och gammal mormor har blivit. Visste du att de flesta gamla dör av näringsbrist och uttorkning?" Tack mamma! Jag ska alltså sitta ensam och supa på julafton utan julklappar och mormor är döende. Hyvää joulua på mig!

Jag kommer ihåg att Minna berättade om sin bästa jul. Det var när hon och My flydde ut till en stuga i skogen och sket i allt vad julfirande kallas. Kanske dags för mig att införa antijul? Min mamma är ju i alla fall antitomten så där har jag ju en bra början. Och det är ju ganska svårt att fira jul ensam. Rätta mig om jag har fel, men det är ju tragiskt. Jag har dessutom inte köpt en enda julklapp, förutom till Hanna förstås. Jag vet inte vad jag ska köpa heller och jag har inte råd med nåt. Skitbra.

- Oh my God! They killed Christmas!
- You bastards!

Dagens Sex and the City-fråga:
- When it comes to relationships, how do you know when enough is enough?

Brinn i helvetet Mikael!

Kvällen började med att min mor fann mig i en pinsam position på golvet, med Mikael. Och då hade saker och ting ändå inte börjat gå dåligt än. Jag och Mikael kom bra överens. Men kvällen slutade med att jag satt på golvet och skrek: JAG HATAR DIG MIKAEL! och bankade Mikael med en hammare.

För er som ännu inte insett detta är Mikael mitt nya databord från IKEA, som jag gjort mitt allra bästa för att montera. Men han är tydligen inte lika villig som jag! Jävla Mikael. Nu ockuperar han hela min hall.

Andra fantastiska saker som hänt idag är att min kära vovve klöst mig inuti näsan så det kändes som att hela näsväggen kollapsade. Men det gjorde den inte, jag förlorade bara en del blod. Nog för att räcka till att producera en ny Motorsågsmassakern, men det är lugnt! Här är vi alla positiva. På det där HIV-test-sättet.

Kröp ner i sängen mitt på dagen. Kände inte för att göra nåt annat. Borrade ner mig bland täcke och kuddar och filt med två vovvar i fotändan. Dagdrömde om min älskling, men inte bara naughty (jag lovar!). Faktiskt mest om att få gosa ner mig bakom hennes rygg och nosa i hennes nacke och somna där. Hålla om henne och krama och pussa på henne och vakna bredvid henne och berätta hur söt hon är när hon sover.

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt...
Och du berättar att du saknar mig inatt,
det gör jag med.
Det ät så tyst nerifrån gatan
som det aldrig annars är.
Det är som att natten här har sett allting
och stilla sjunger med...(L)


Dagens Sex and the City-fråga:
- Are New Yorkers evolving past relationships?