Insomnia a.k.a. varför får bögar aldrig hångla?

Jag tror att jag har lite nerver inför mitt jobb-intro imorgon. Hur som helst kan jag inte sova. Så jag tänkte klottra ner mina funderingar angående en viss sak så kanske jag blir trötter sen, vem vet.

Jo, nu var det ju det här med homosar i tv. Förr i tiden existerade de inte över huvud taget utom i smyg, nu finns de lite överallt. I alla fall bögar. Det verkar vara jätteinne att ha med en bög (men bara en, herregud det får ju inte bli en invasion!) i var och varannan tv-serie. Ugly Betty, My name is Earl, Sex and the City, Desperate Houseiwfes(där är de i rättvisans namn två)... det är ju så himla kitschigt att ha sin egen fjollbög, för de är ju alltid fjolliga. Inga björnar eller machobögar här inte, nej nej. De finns där och förgyller vår tv-tid, men får de någonsin hångla? Nej, det får de fan inte. Deras uppgift är att vara kitschig dekoration a.k.a. uppfylla tv:s homo-kvot. Men att de skulle få fördjupa sig i ett hångelmaraton eller knulla vildsint/kärleksfullt à la Brokeback Mountain, det får de ju absolut inte göra. Det måste vi skona barnen ifrån, annars kan de ju få för sig att det är okej!

Som sagt, asexuella fjollbögar finns det gott om i seriernas värld. Men var finns flatorna? Det är definitivt inte lika roligt att fylla homo-kvoten med en flata, för de är ju inte alls lika skojiga. De är ju bara arga, oattraktiva och bittra och har fått för lite kuk, det vill väl ingen människa se? Men! Och detta är ett stort men. De kryper ju fram ibland! Och när de väl finns är de sexiga, coola, tuffa och hånglar/nuppar utav helvete. Se bara på sista avsnitten av Grey's Anatomy liksom. Det börjar med de klassiska vibbarna och sen utbryter regelrätt sexigt hångelmaraton! Sen kan man väl ge sig fan på att det hela var ett utbrott av experimentlusta och att Callie i slutändan smyger tillbaka in i The On-Call Room för lite trekantigt snuskprat med McSteamy, det blir ofta såna olyckliga homo-slut i serier. Men ändå! Flatorna slår ner som meteoriter då och då i diverse serier, de kanske inte blir långvariga men de hinner alltid med ett eller annat sexigt hångel, till skillnad från de stackars bögarna som klöser sig fast i säsong efter säsong och på sin höjd får vifta med ögonfransarna åt nån stilig karl. Det är ju väldigt orättvist när man tänker efter.

Inte ens i Will och Grace får bögar nån som helst action! Den handlar ju om två bögar for Pete's sake! Och lite om Grace men skit samma. Jag har kollat på de två första säsongerna i ett sträck och jag tror inte varken Will eller Jack får hångla en enda gång. That's just not right.

More gay love to the people!

Nu ska jag gå och lägga mig igen. Wish me luck. Jag bjuder på ett par godbitar så ni andra också kan sussa sött. Eller göra andra saker. Små snuskisar där.

One size fits none!

Idag är sista riktigt lediga dagen i sommar. Sen kör jag på i full fart. Självklart kommer jag inte att jobba varje dag men jag tror inte jag kommer att känna mig särskilt ledig. Imorgon går jag intro för andra gången på en annan avdelning, jag hoppas och tror att det kommer gå bra.

Idag ska jag göra så lite som möjligt. Har redan gått en promenad på en timme (utan hund, mamma har kidnappat henne) vilket kändes nog ambitiöst för att räcka hela dagen. Kollar på säsongsavslutningen av Grey's Anatomy. Älskar den serien. Alla är så jävla olyckliga, det känns väldigt realistiskt och bra. And finally some awesome lesbian action, yey! Very nice. Just det här avsnittet råkar ha fransk undertext, jag kan inte låta bli att läsa den och bli glad när jag faktiskt förstår nånting. Saknar att läsa språk. Saknar att läsa nåt över huvud taget som jag faktiskt är bra på. Men men.

I senaste numret av Solo(very glossy girly magazine) följde det med en bikini. "One size fits all". One size fits absolutely nobody! Nu pratar jag inte för egen del, varken Jojo eller Ohana eller jag kan ha den, och vi har totalt olika storlekar. Tror inte det finns såna kroppar som passar i one size. Alltså verkligen PASSAR, inte bara får på sig. Nix, de finns inte. It's a true urban legend. Till och med modellen på framsidan av tidningen såg ut att ha hängtuttar och hängmus (hur är det möjligt?!) i bikini-helvetet. Varför kan de inte bara skicka med ett solpuder? Ett sånt behöver jag faktiskt, och jag är helt säker på att det inte kommer få mina tuttar att se hängiga ut. Så det så.

Bättre sent än...ännu senare?

Idag har jag skickat in det personliga utlåtandet till ledarskapskursen. Sisådär 15 dar för sent, men nu är det inskickat. Det var det jobbigaste jag nånsin skrivit, det var som att simma i klister. Varje ord var resultatet av svettig vånda, i alla fall nästan. Jag hoppas att det inte kommer bli krångel med CSN. Jag hatar de satans blodsugande CSN-vampyrerna, de är alltid efter en och vill att man ska leva för evigt så man inte kan smita ifrån sina jävla studieskulder.

Och nu behöver jag faktiskt hjälp! Som jag nämnde så hade vi TVÅ kladdkakor på tre personer igår, eftersom jag köpt en och Ellifiore hade bakat en. Så vi åt upp Ellifiores och jag fick åka hem med min. Så nu sitter jag här med en hel kladdkaka och ingen som hjälper mig att äta upp den! Förresten är Frödinges kladdkakor de godaste som går att köpa, för de där dagarna när man inte ids baka själv (dvs alla dagar, om man är jag). Den är riktigt kladdig och smaskig, nästan syndig. Som tur är har jag massa pluspoäng eftersom jag varit på spinning och tränat styrketräning idag.

Förresten är det ganska oroande att se de människor som tränat på Step In i flera jäkla år, ända sen jag signade in för första gången som fläskig sextonåring. För jag kan inte låta bli att undra, varför har de inte snygg kropp?! Visst, det finns självklart de som har en riktigt fit kropp, men de är jäkligt få. Hur kan man träna regelbundet i flera år och ändå vara lika fläskig/spinkig/överviktig/otränad?? Och kom inte med nåt svammel om resultat som sitter på insidan. Screw that! Om jag inte är fit om åtminstone ett år eller på sin höjd två, då har jag gjort nåt allvarligt fel. Inte ansträngt mig tillräckligt, återfallit eller tränat felaktigt. Sådetså.

Jag är så fördomsfull. Jag borde skämmas. Men jag kan inte låta bli att tycka att bögar är så himla gulliga, sådär generellt. Hur puckat är inte det? Bögar måste ju få vara lika jävliga och idiotiska som andra människor utan att jag ska sitta och säga "naaaw!" och tycka de är så rara och goa. Men fördomar av det slaget är väl i alla fall bättre än andra. Kollar på en episod av Greys Anatomy med två bögar i armén, de har det inte lätt. Don't ask, don't tell är den mest idiotiska, inskränkta, fördomsfulla, vidriga, människofientliga skit som någonsin uppfunnits. "We're not living in America, and we're not sorry" som The Sounds sjunger.

When I was in the military they gave me a medal for killing two men and a discharge for loving one. ~Epitaph of Leonard P. Matlovich

Why is it that, as a culture, we are more comfortable seeing two men holding guns than holding hands? ~Ernest Gaines

She's my person!

Cristina: There's a club. The Dead Dads Club. And you can't be in it until you're in it. You can try to understand, you can sympathize. But until you feel that loss... My dad died when I was nine. George, I'm really sorry you had to join the club.
George: I... I don't know how to exist in a world where my dad doesn't.
Cristina: Yeah, that never really changes.


Cristina: You know everyone’s back. Everyone’s back except her. And I listen to her. Everyday, about her McLove life, her McDreamy, her McCrap. And the one day, the one day I have a thing she disappears.
Burke: Meredith, this is about Meredith.
Cristina: She doesn’t know yet.
Burke: Meredith?
Cristina: She’s my person.
Burke: Right. And if Meredith doesn’t approve, then what?
Cristina: No, no. This, This is not about getting her approval, its about…
Burke: What?
Cristina: Telling her makes it, makes it... If I murdered someone she’s the person I’d call to help me drag the corpse across the living room floor.
Burke: Okay, now, you’re likening someone here to a corpse. I’m done.
Cristina: She’s my person!


She's my person!