Avundssjuk? Inte alls!

En råkall höstnatt, klockan var nog strax efter midnatt, satt jag ensam på Gävle tågstation och väntade på tåget som skulle ta mig upp till Boden. Tågstationen var tom och jag var ensam, förutom en massa människor med mycket skum uppsyn. Plötsligt kommer en tjej fram och frågar på engelska om hon kan sitta bredvid mig och prata lite för att fördriva tiden. "Safety in numbers", sa hon, och jag höll med.

Så vi satt och pratade i nästan en timme innan vårt tåg kom. Det visade sig att tjejen hette Desiree och var bosatt i Brisbane, Australien, där hon arbetade som lärare. Hon hade också bott i London, och för tillfället var hon ute och reste runt i världen. Hon kom från England via Danmark och hade varit i Uppsala och Stockholm, och nu var hon på väg upp mot Luleå för att därefter fortsätta till Finland. Hon hade inget annat mer sig än sin ryggsäck, kunde inte ett ord på något nordiskt språk och hade ingen aning om var hon skulle sova från en natt till nästa. Det lät faktiskt riktigt skönt.

Hur som helst så var hon riktigt trevlig, och vi bytte msn. Sen dess har vi chattat och försökt göra varandra avundssjuka med de saker som den andra längtar efter. Desiree har sett snö exakt tre gånger i sitt liv. Hon har på sin to do-list att få se midnattssolen och norrskenet, och hon längtar tillbaka till Sverige eftersom hon älskar våra chokladbiskvier. Personligen skulle jag gladeligen byta hela skiten mot hennes vardag: just nu har hon runt 22 grader och strålande sol, och det är ändå ganska "svalt" enligt henne. Hon har även skickat några bilder på hur det ser ut i hennes hemstad Brisbane med omnejd, inklusive en bild på sin pool. Är vi avundssjuka? Nej, nej, inte då. Jag bara älskar att vara äppelkindad och rödnäst med rinnande snor och högst begränsad rörlighet på grund av dubbla tjocktröjor och korviga långkalsonger och vem vill inte leva i ett evigt mörker? Nej just det. Inte ett dugg avundssjuk. Absolut inte.