Dagens Fåga

Denna lördag vill jag passa på att lyfta fram rättigheterna hos en mycket undanskymd och diskriminerad grupp, nämligen homosexuella får. Självklart ska de också få adoptera precis som heterofåren! Upp till kamp!

R.I.P. och lite moralmaffia

Livet är hårt för vildkatter. Kattmamman har försökt skydda sina bäbisar så gott hon kan, men nu har hon flyttat dem en tredje gång och den mörka är inte med. Troligtvis har den blivit dödad av skata, räv eller nånting annat. Vila i frid lilla kissen, du fick bara ett kort och hårt liv. Fan också, fan ta människor som inte kastrerar och steriliserar sina utekatter! Det är så jävla dumt och onödigt så det finns inte ord för det. Kattmammorna får föda kull på kull som blir förvildade om de ens överlever, och sen blir ihjälslagna eller uppätna av andra djur. Jag blir så förbannad.

Min jobbarkompis hade frågat sin svärmor om hon inte skulle kastrera sin katt, som fått ytterligare en kull oönskade kattungar. "Äh, jag lägger dem bara över vedstocken!" svarade hon. Såna människor vill JAG lägga över vedstocken!

Allt faller förstås tillbaka på att katter har så extremt låg status, man får en kattunge för en hundring eller ingenting, sen är man fri att mata sin orm med den, plåga ihjäl den eller lämna den i skogen när den blivit stor och man blivit less på den. Såna människor vill jag plåga ihjäl och mata ormar med. Bara så ni vet det.

Det borde införas kattlicens, liksom hundlicens och barnlicens. Man måste ha licens för att köpa ett vapen men alla människor är fria att skaffa hur många barn de vill och förstöra dem så mycket de bara kan. Ja, utom homosexuella naturligtvis. Herregud inte kan man släppa oskyldiga barn i klorna på homosexmaffian! De kan ju BLI SÅNA! Nej, det är absolut bättre att endast tillåta barn att växa upp hos heterosexuella kärnfamiljer, helst ska de väl vara ariska också, även om just denna familj skulle råka vara en sådan som misshandlar och missbrukar. Ett barn mår ju ändå bäst om de är hos sina BIOLOGISKA FÖRÄLDRAR och har en MANLIG OCH EN KVINNLIG FÖREBILD, lite stryk ska de väl tåla. Så om en mamma råkar bli ensamstående så är det nog bäst att vi tar hand om ungarna och skickar dem i fosterhem, för herregud hur ska barnen klara sig utan sin manliga förebild som de omöjligt kan få nån annanstans?! Själv levde jag i illusionen att det bästa vore om alla barn fick ha BRA förebilder oavsett kön men jag måste ju vara ett spån som har sådana uppenbart korkade åsikter.

Jag menar, herregud, tänk en pojke med två mammor, det är ju fruktansvärt! Vem skulle lära honom spela fotboll och hantera borrmaskinen och pissa i kors! Han skulle ju växa upp till fjollbög med rosa läderbralls och slingor i håret! Sånt kan vi ju absolut inte tillåta, det förstår ju vem som helst.

Fan vad man eldar upp sig så här på morgonen. Nu ska jag käka frulle och sluta predika. Det är ju min lediga dag!

Jag är med hund!

Jag är med hund! Det har gått så fort så jag knappt hunnit med, men så är det i alla fall. En liten vovve ska flytta hem till mig!





Min planering framöver:
Tisdag & onsdag: plugga som ett psyk.
Torsdag: Skriva tenta, gå på infomöte angående eventuellt extrajobb.
Fredag: Åka till Luleå.
Lördag: Halloweenparty!
Söndag: Åka till Hanna! <3
Måndag-söndag: Ha så jävla mycket sex! Och kanske hinna med andra saker, vi får se hur mycket vi kan klämma in i schemat!
Söndag: Åka till Arlanda och möta upp min nya pälskling som flyger från Italien.

Jag ska alltså adoptera en hund från http://www.hundhjalpen.se/. En superbra organisation, jag kan inte promota dem nog. Ikväll har jag pratat med Linda, en av eldsjälarna i organisationen, och vi kom fram till att jag ska bli matte till Niky(jag ska ändra stavningen till Nicki), som anländer till Sverige från hundhägnet i Italien den 11e november.

Niky ströps långsamt under ett helt år. När hon var ca 2 månader satte hennes ägare fast henne i en 60cm lång kedja på sin gård. Han gav henne stryk och nån brödbit ibland men inte mer än så. Detta pågick under ett helt år, medan Nicki växte byttes kedjan aldrig ut, istället bäddades den in i huden så att hundhjälpens veterinär var tvungen att operera ut den ur hennes hals när de väl kunde rädda henne från tortyren.

Denna lilla rädda vanvårdade misshandlade varelse ska alltså få bo med mig, och kanske även tillsammans med en eller annan tjurig exotic perser om de nu alls vill följa med mig när jag flyttar, och ibland också med mammas adopterade rumänska vovve, som jag ju har delad vårdnad om. Det känns så jävla roligt. Jag hoppas verkligen att hon kommer att trivas med mig. Egentligen vet jag inte varför jag läser psykologi. Det är ju djur jag brinner för. Människor går ändå inte att rädda, det är nåt jag har lärt mig den hårda vägen. Jag skulle vilja bli djurskötare, djurpolis, eller jobba för hundhjälpen, kattakuten, djurskyddet eller vad som helst som tar hand om djur. Då skulle jag ärligt kunna säga att jag älskar mitt jobb, vilket jag starkt tvivlar på att jag kommer kunna göra med den utbildning jag nu håller på att färdigställa.

Hur som helst...det finns ju alltid möjlighet att bli en crazy catlday. I'm keeping the option open.

Bilden föreställer Nicki precis efter att man opererat ut kedjan ur hennes hals. Det nyper till i hjärtat varenda gång jag ser den.