I miss you.

Jag har haft en tids bloggtorka på grund av kärlek. När jag är med min älskling går tiden så fruktansvärt fort. Och nu när hon har åkt hem igen går den så otroligt segt. Det är extremt jobbigt att inte veta när vi kan träffas igen heller. Tack för det, fucking avlånga Sverige. Men dagarna tillsammans med mitt hjärta har varit grymt underbara, för hon är så rolig och smart och fin, och en riktig klippa som jag kan luta mig mot när det känns stormigt och mjuka händer som jag kan hålla hårt i, och världens varmaste famn som jag kan krypa ihop i och känna mig trygg och glad. Så det är inte konstigt att det känns så trist och jävligt utan henne. Jag ska försöka få tiden att gå fortare med hjälp av jobb och plugg och vänner och tv-serier tills vi kan ses igen. Det är en sån jävla jobbig känsla att stå där på flygplatsen och vilja kapa det jävla planet så att hon inte kan åka, men samtidigt känns det väldigt fint att det faktiskt finns en person som får en att känna så mycket, och som är värd det varenda sekund. Det är nåt som inte alla har, men det har jag. Yay me!