Baby we were born to run.

Det är småjobbigt när en massa grejer händer och inget av dem hamnar i bloggen. Jag vet egentligen inte varför. Är jag beroende? Jag har åtminstone ett klart riskbruk när det gäller attityder till bloggning, helt klart.

Jag har klarat av den allra sista kursträffen någonsin i kära Skellefteå. Helt sjukt. Jag har inte förstått innebörden av detta ännu men jag antar att det är dags att bli stor nu. Jobba sig igenom livet tills dödsbädden hägrar, det är gött må jag säga.

Nej, men allvarligt talat så har jag, förutom lite småfix, klarat av dessa två år och ska snart casha in belöningen i form av en högskoleexamen i psykiatrisk omvårdnad. Hell yeah! Jag är jävligt stolt över mig själv. Jag kommer sakna mina klassisar, särskilt eftersom vi är jävligt unika och (för vissa) svåra att förstå sig på. Och när man är lite klurig är det skönt att hämta stöd från andra kluriga typer.

I sommar ska jag jobba som boendestödjare och det känns helt okej. Jag har redan sökt ett jobb till hösten som jag troligtvis inte kommer att få men det är i alla fall ett bra tillfälle att öva på att skriva cv och sånt.

Nej nu blev jag helt trött helt plötsligt. I helgen blir det mest troligt fest, hur det nu ska gå till utan pengar. Men Jesus fixade ju fisk och bröd och vin och fick partystämning på det sättet, så då löser det sig säkert för mig också. Stort tack till älskade mamma som kom förbi idag med en flaska Salmiakki och en flaska Minttu. Så ska det vara! Har jag nåt vettigt att säga? Nej, jag tror inte det. Ville mest bara skryta över att jag (snart) kirrat min högskoleexamen, den första av många. LOL. Förlåt men jag var tvungen. Jag ska fixa en eller två högskoleexamens (exa-mens?) till men sen får det vara bra. Kanske. Jag ska även köpa ett par glasögon med extremt markerade svarta bågar, så det SYNS att jag är intellektuell. It's on my to do-list.