Numb.

Jag hade en så jävla fin fredag, mesta delen av den i alla fall. Jag festade loss med finaste vännerna på Make Out och det var jävligt kul och fick mig verkligen att undra varför jag inte tagit mig dit förut.

På lördagen var jag ganska bakis men jag laddade upp med räksallad, pizza och isglass och en miljard avsnitt av Desperate Housewives. Söndagen fortsatte i ungefär samma stil. Inte illa.

Men denna satans fittjävelmåndag, det är bara en Sunday come lately. Min fältstudie som jag lämnade in (trodde jag?) i onsdags är spårlöst försvunnen, bara ett ynkligt utkast finns så jag måste skriva om skiten igen och lämna in den, x antal dagar försenad. Och ikväll berättade mamma att moster har fått en stroke, IGEN. Jag vet inte riktigt hur det är med henne, jag får väl veta det imorgon när mamma kommer hem (hon jobbar på sjukhuset). Jag känner mig bara så sjukt trött och less och samtidigt bara...tom. Urgröpt, jag har ingenting att bidra med. Så nu ska jag gå och lägga mig så den här fittjäveldan tar slut nån gång.


Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort...