Vägra acceptera förutsättningarna!

Jag är nyss hemkommen från Ellen-träffen hos Ellifiore. Det är det roligaste som händer på hela veckan. Ikväll kom endast fyra tjejer men det blev mysigt och ganska djupa samtal, alla fick chans att prata ordentligt och vi hann inte ens med hälften av allt vi skulle pyssla med. Det är kul att få chansen att verkligen lära känna människor som är såpass mycket yngre än man själv och upptäcka hur mycket man ändå har gemensamt. Och hur kloka unga tjejer kan vara, i motsats till vad alla tror. Idag snackade vi om självförtroende och självkänsla. Det är ju verkligen extremt viktigt, och ändå är det så många som knappt har nåt av dem.

Jag fastnade på en mening i dag, den var skriven av Marit Bergman fast inte i en låttext. Det var en text om tjejer som gör musik, och hur mycket särbehandling det finns inom musikbranschen. Den mening jag fastnade på var själva sensmoralen:

Man kan faktiskt vägra acceptera förutsättningarna.

Det Marit syftade på i sin text är exempelvis skivbolag som nekar tjejer skivkontrakt med orden "nej tack, vi har redan ett tjejband på vårt skivbolag", men det går egentligen att applicera på allt. Om förutsättningarna är kassa, skrota förutsättningarna! Inget stort har nånsin åstadkommits av kvinnor som gjort som de blivit tillsagda. Vägra acceptera att musikmarknaden bara har plats för ett tjejfrontat band i taget. Det är ju bara skitsnack. Samma sak gäller kvinnors idrott, karriärmöjligheter, mediaexponering, ja allt. Vi kanske fortfarande skulle ha delat av bussar på mitten i svarta och vita avdelningar om inte Rosa en dag hade sagt till sig själv att hon vägrade acceptera de förutsättningarna, och vägrade ställa sig upp för en vit snubbe. Om du inte känner till den historien så lär dig den pronto. Du hittar den HÄR.

Det är egentligen det som hela Ellen-projektet går ut på. Att tjejer måste förstå hur sjukt mycket makt de faktiskt har, fast den kanske inte alltid sitter i de yttre tingen som alla ser. Tjejer är till exempel ofta otroligt duktiga på att förstöra för varandra, istället för att hjälpa varann att åstadkomma nånting seriously fucking awesome. Makten vi har sitter inte i det vi har utan i det vi kan åstadkomma och det vi kan få.

Vissa kvinnor tror ibland att vi har fått våra rättigheter. Ungefär som vissa tror att man får ett jobb. Man får inte ett jobb, man tar det. Och alla rättigheter som vi idag kan ta för givet har kvinnor före oss kämpat för med blod, svett och tårar. Rosa Parks, Mary Wollstonecraft, Emmeline Pankhurst, Alexandra Kollontaj, Judith Butler... Tack vare dem och många andra får kvinnor rösta, göra karriär, sitta bredvid vem fan man vill på bussen och annat som man kan tycka är ganska självklart.

Jag vet inte ens hur jag snurrade in mig i hela denna härva, det jag egentligen skulle skriva om är att våra Ellen-tjejer är fantastiskt gulliga och coola och helt sprängfyllda av potential, och jag hoppas och tror att de kommer att använda den till nåt riktigt bra. Om så "bara" att göra precis vad de vill av sina liv, vilket många kvinnor i både dåtid och nutid inte fått möjlighet att göra.

Så puss och kram till alla tuffa brudar som vägrar acceptera förutsättningarna! Fan vad grymma vi är. Och fetaste lyckosparken till Ellifiore som ska på anställningsintervju imorgon!