Homosexualitetens sex stadier

Jag kan verkligen rekommendera en kurs i motivationspsykologi. Den är jävligt intressant, inte minst att läsa om sex och sexuell läggning och varför man är som man är, eller i alla fall teorier om det. Det känns lite creepy att läsa om sig själv i såna kliniska termer, men slutsatserna är ganska spännande. Jag snubblade över en teori av Cass, som menar att homosar går igenom sex olika stadier i sin identitetsformering. Dessa stadier skulle i så fall vara:

1. Identity confusion. I det här stadiet börjar individen förstå att information om homosexuella på nåt sätt kan beröra just honom eller henne. Hon(för enkelhetens skull) upplever ofta återkommande drömmar och fantasier om personer av sitt eget kön men ägnar sig oftast inte åt något homosexuellt beteende.

2. Identity comparisons. I det här stadiet börjar individen oftast undersöka den vidare meningen av vad det innebär att vara homosexuell. Hon funderar på hur en sån identitet skulle accepteras och hur den skulle bemötas av hennes familj och vänner och hur hon ska passa in i samhället. Hon känner ofta en känsla av förlust när hon inser att hon står utanför det heterosexuella normativet. Vissa nedvärderar heterosexualitet, andra ägnar sig åt homofobiska attityder eller överdrivet heterosexuellt beteende fast de fortfarande fantiserar om personer av samma kön.

3. Identity tolerance. När hon accepterar sin homosexuella identitet börjar hon förstå att sexuella, sociala och emotionella behov följer med att vara homosexuell. Ofta börjar hon umgås mer med andra homosexuella och hon utvecklar större tolerans gentemot sin homosexuella identitet. I det här stadier måste hon bestämma hur öppen hon ska vara inför andra med sin sexuella läggning. Den här processen brukar kallas att komma ut ur garderoben.

4. Identity acceptance. I det här stadiet involverar hon sig oftast mer i den homosexuella subkulturen, och utvecklar positiva attityder mot andra homosexuella. Individen går från att tolerera sin homosexuella självbild till att acceptera den.

5. Identity pride. När individen accepterar de prestationer den homosexuella kulturen har åstadkommit och inser att det finns jämförelsegrunder som är annorlunda än i heterokulturen utvecklar hon en känsla av stolthet och överger försöken att dölja sin homosexualitet. Det här stadiet karaktäriseras ofta av ilska. Hon blir mer medveten om diskrimineringen och homofobin som hindrar henne från att leva sitt liv fullt ut, och hon blir ofta politiskt aktiv i sitt försök att förändra attityder och lagar som påverkar homosexuella män och kvinnor negativt.

6. Identity synthesis. I det sista stadiet börjar individen acceptera att världen inte är uppdelad i stridande grupper av heterosexuella och homosexuella och att man inte måste se alla heterosexuella som fiender. Ilskan i femte stadiet ger vika för en större självacceptans som homosexuell.


Vad sägs om den här teorin? Är den på rätt spår eller ska vi lägga den i kattlådan?
Även om den är lite torrt uppstolpad så känner jag igen mig själv i många delar av den. Det vore roligt att veta vad andra tycker och tror.