Begravningsbetraktelser

I tisdags begravde vi mormor i ett skogskapell som ser ut som ett flygledartorn, amen. Jag har satt upp begravningar på min hate-list. Jag önskar att jag aldrig mer behövde plåga mig igenom en, men så kommer det ju tyvärr inte att bli. I'm way too loved.

En liten del av vår monstruöst stora släkt kom, ungefär 35-40 stycken. Jag kände igen ungefär hälften. Nu har jag ätnligen fått förklarat mormors familjeförhållanden. Häng med nu. Mormor hade tolv syskon. Tio växte upp, två gjorde det inte. Den äldsta dog, därefter en annan, därefter mormor, resten lever och tre av dem kom på begravningen, en av dem är 88 år, hjärtopererad och bor i Södertälje. Vilka jäkla krutgummor jag har i släkten.

Prästen pratade alldeles för mycket om Gud och gjorde mig irriterad. Men jag bad i alla fall inte den jävla trosbekännelsen. Kära Gud, du ska ge fan i om jag har trosor på mig. Amen. Solisten sjöng "Himlen är oskyldigt blå" och "Kom ihåg mig", tyvärr inte så vackert. Hon lät som en kåt katt, liksom jamade fram melodin. Men landgången var god, jag kunde äta nästan hela fast det kändes som att jag hade en flaggstång på tvären i käften. Mormor ska ligga på Lundagårdskyrkogården där morfar ligger. De var ju inte lovers när han dog, men mamma ville ha dem nära varandra. Och tydligen ska mamma ligga där också, hon har redan bokat plats. Excuse me, but that freaks me out.

Bara så ni vet, när jag trillar av pinn vill jag ligga på skogskyrkogården. Kremera mig gärna så jag också får ligga i den fina dungen. Och jag ska gå ur svenska kyrkan så fort jag får reda på vart jag ska skicka blanketten, så om begravningsmänniskan nämner ett enda ord om Gud så kan ni ge henne(helst) på käften. Så. Enough said. Jag hade tänkt leva ett tag till nämligen, but I wanna spread the word. Jag träffade ju Minnas pappa häromdan och vi åkte till graven en sväng. Han berättade att nästan precis bredvid henne ligger en ung kille som också tog sitt liv alldeles nyligen. Livet är ett sorligt orättvist skit, egentligen. Men det visste vi ju.

Och nu till det optimistiska. Jag tror jag kan slippa den vidriga kursen! Knepet är att vara många och desperata. Då kan man åstadkomma saker! Och då ska jag till min Hanna och fy fan vad jag längtar! Grace åker till sin loverboy idag, och jag är avundssjuk som fan! Inte minst för att han bor så nära att han plockar upp henne från Arlanda. De har höjt tågbiljetterna från Arlanda till Falun och OMG vad irriterad jag blir på det. Men jag ska till min älskling, så är det bara!

Dagens tips: GÅ INTE PÅ LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET OM DU INTE GÅR EN TEKNISK UTBILDNING. OM DU INTE HAR EN UTPRÄGLAD MASOCHISTISK LÄGGNING, DÅ KAN DU SÄKERT TRIVAS RIKTIGT BRA.