Nån slags början

Såå....here I am. Min nya blogg. Första inlägget. Livet, döden och kärleken. Det är precis vad min blygsamma blogg ska handla om, inte nödvändigtvis i den ordningen. Livet är det jag försöker åstadkomma precis just nu, Döden är det jag fått alldeles för stor erfarenhet av den här sommaren , och kärleken är min älskade flickvän H.

Så vem är då jag? Vilken otroligt dum fråga. Jag är jag. Jag är student. Jag är norrlänning. Jag är lång. Jag är kattägare. Jag är queer. Jag är kär. Jag är lite av varje. Det visar sig så småningom.

Idag är det söndag. Igår festade jag, vilket jag inte gör så ofta längre. Men igår så tog jag mig i kragen. Jag och tre av mina favoritbrudar. Supertrevligt. Rysk champagne, Brownies och Carola-karaoke i taxin. Inte en käft på Bodensia utom några lumpare som beställde in ett helrör och försökte flirta oss till deras bord. Då hällde vi i oss våra drinkar (Berry Azz for moi) och drog vidare mot TC, där vi köade i en halvtimme bakom Captain Jack Sparrow. Som Hanni sa: "Det här är för fan TC i Boden, inte nå jävla Stureplan!" Nån gång efter min andra drink (Rosa Pantern) blev jag full som en kastrull fast inte på ett pinsamt sätt. Bara på det där kelsjuka hångelsugna sättet så jag saknade min älsklingstös vansinnigt mycket. Inget ovanligt med det i och för sig! Jag hade sannolikt ringt henne och varit smått pinsam om jag inte låst in mobiljäveln i garderoben. Så istället lät jag Johanna köpa en cider till mig och sen köpte vi nattamat (stripsmeny mmm) och tog första bästa taxi hem. Jag råkade somna litegrann med kläderna på och lamporna tända, men jag vaknade till så jag kunde skala av mig slyntygen (Räkans fantastiska smeknamn på party-outfit), ta ut linserna (såg lite dubbelt så det tog en del tid och lite pet-i-ögat), för att till slut somna med morgonrocken på, nån gång runt fyra.

Vaknade vid tio och kände mig fräsch som en nyponros, fast spegeln avslöjade att jag såg ut som en vissen fikus. Well well, det är smällar man får ta. Dagen har jag ägnat åt en promenad med hunden, en cykeltur till Ica och en massa avsnitt av Sex and The City.

"Yes ladies. I'm a lesbian."
Sex and the City är den allra bästa bakismaten. Hur kan man INTE älska Samantha?

Charlotte: "I don't think she's a lesbian. I think she just ran out of men."
Miranda: "Then you go on strike, you don't eat pussy!"

Jag känner mig väldigt needy. Jag saknar min lilla H väldigt, väldigt mycket. Tyvärr så bor hon exakt 850,4 kilometer bort, så jag får vänta till den FEMTE OKTOBER innan jag får träffa henne igen. Det är ELVA DAGAR KVAR till den femte oktober. Jag ber om ursäkt för versalerna. Men som sagt, jag känner mig needy. Jag vill ha henne nära mig, alltid.