Den nya träffpunkten?

Nästa månad är det jordfästelse för min bästa vän Minna. Det är lite mer än fyra månader sen hon lämnade mig och många fler än mig i oändligt stor sorg och saknad. Fast det skulle lika gärna ha kunnat vara en vecka sen. Det känns som att inget egentligen förändras. Tiden bara går och går och jag går ingenstans....utom möjligtvis in i dörren. Jag kommer med säkerhet att återkomma till det här många många gånger.

Det finns inget mer jag kan göra för henne nu egentligen. Men jag vill att hon ska ha den vackraste, mest stylish kick ass fabolous jävla graven på hela jävla kyrkogården! Sådeså. Jag vet inte om det är barnsligt eller dumt tänkt men så känner jag.

Jen sa häromdan: "Om du ska gå till graven nån gång så följer jag gärna med."
Det känns väldigt bra. Men samtidigt. Är det så det ska bli hädanefter? Är detta den nya träffpunkten?

"Tjenare! Vad ska du hitta på i helgen då?"
"Jadu jag tänkte kika förbi graven en sväng."
"Men du, jag hänger på! Ring de andra tjejerna så ses vi där."
"Jamen det är ju kanonbra. Det är väl min tur att ta med fika."
"Yes. Vi syns!"

Men det känns rätt. Bara för att Minna inte finns längre innebär inte det att vi inte kan besöka henne, eller prata med henne. Hon svarar bara inte lika ofta som förut.

Behåll runkfantasierna för dig själv!

Stackars stackars min kära klasskompis Grace, som jag brukar kalla henne (jag kallar hennes kombo för Will eftersom de påminner om Will&Grace). Hon har fått en ny "kompis", som även han går i vår klass. Häromdagen lutade han sig fram mot henne för att han ville delge henne en hemlighet, som han uttryckte det. Denna hemlighet gick ut på att killar använder i princip alla tjejer de träffat som ser någorlunda ut, i sina runkfantasier.
"Så nån gång har du alltså tänkt på mig när du har runkat?"
"Hehe. Japp."
"Sluta med det omedelbart."
"Hehehe."

Jag säger bara....euuuw. Nej nej nej och nej. Stämmer verkligen detta, eller är denna grabb bara synnerligen kåt??

Nån slags början

Såå....here I am. Min nya blogg. Första inlägget. Livet, döden och kärleken. Det är precis vad min blygsamma blogg ska handla om, inte nödvändigtvis i den ordningen. Livet är det jag försöker åstadkomma precis just nu, Döden är det jag fått alldeles för stor erfarenhet av den här sommaren , och kärleken är min älskade flickvän H.

Så vem är då jag? Vilken otroligt dum fråga. Jag är jag. Jag är student. Jag är norrlänning. Jag är lång. Jag är kattägare. Jag är queer. Jag är kär. Jag är lite av varje. Det visar sig så småningom.

Idag är det söndag. Igår festade jag, vilket jag inte gör så ofta längre. Men igår så tog jag mig i kragen. Jag och tre av mina favoritbrudar. Supertrevligt. Rysk champagne, Brownies och Carola-karaoke i taxin. Inte en käft på Bodensia utom några lumpare som beställde in ett helrör och försökte flirta oss till deras bord. Då hällde vi i oss våra drinkar (Berry Azz for moi) och drog vidare mot TC, där vi köade i en halvtimme bakom Captain Jack Sparrow. Som Hanni sa: "Det här är för fan TC i Boden, inte nå jävla Stureplan!" Nån gång efter min andra drink (Rosa Pantern) blev jag full som en kastrull fast inte på ett pinsamt sätt. Bara på det där kelsjuka hångelsugna sättet så jag saknade min älsklingstös vansinnigt mycket. Inget ovanligt med det i och för sig! Jag hade sannolikt ringt henne och varit smått pinsam om jag inte låst in mobiljäveln i garderoben. Så istället lät jag Johanna köpa en cider till mig och sen köpte vi nattamat (stripsmeny mmm) och tog första bästa taxi hem. Jag råkade somna litegrann med kläderna på och lamporna tända, men jag vaknade till så jag kunde skala av mig slyntygen (Räkans fantastiska smeknamn på party-outfit), ta ut linserna (såg lite dubbelt så det tog en del tid och lite pet-i-ögat), för att till slut somna med morgonrocken på, nån gång runt fyra.

Vaknade vid tio och kände mig fräsch som en nyponros, fast spegeln avslöjade att jag såg ut som en vissen fikus. Well well, det är smällar man får ta. Dagen har jag ägnat åt en promenad med hunden, en cykeltur till Ica och en massa avsnitt av Sex and The City.

"Yes ladies. I'm a lesbian."
Sex and the City är den allra bästa bakismaten. Hur kan man INTE älska Samantha?

Charlotte: "I don't think she's a lesbian. I think she just ran out of men."
Miranda: "Then you go on strike, you don't eat pussy!"

Jag känner mig väldigt needy. Jag saknar min lilla H väldigt, väldigt mycket. Tyvärr så bor hon exakt 850,4 kilometer bort, så jag får vänta till den FEMTE OKTOBER innan jag får träffa henne igen. Det är ELVA DAGAR KVAR till den femte oktober. Jag ber om ursäkt för versalerna. Men som sagt, jag känner mig needy. Jag vill ha henne nära mig, alltid.