Jag ville bara säga...

...att just nu är jag GLAD. Jag är så glad att jag inte kan sova, jag bara ligger i sängen och viftar på tårna och spritter omkring och det känns så jävla ovant att ha den här känslan i kroppen, jag hade nästan glömt hur den känns. Jag önskar att det var dag så jag kunde gå ut en promenad eller städa eller träna eller göra nånting annat för att kanalisera den här energin. Och ingen är online på msn och alla människor verkar vara vettiga och sova på natten just den här natten. Hallå där alla människor, jag är glad! Var är intressesmurfarna som ska hoppa omkring för tusan?

Ja, jag ville bara skicka ut lite positiv energi i universum, och samtidigt ge en liten hands up till dem av mina nära och kära som läser min blogg, som säkert är less på att läsa halv- och heldeprimerade inlägg kryddade med galghumor och i avsaknad av framtidshopp...Just idag är jag stark. Just idag mår jag bra. Jag har tron på mig själv på min sida!

Och för er som blir sjukt nyfikna nu: detta blogginlägg är kryptiskt med flit för jag börjar bli så jävla less på hela den här "Jag känner mig så uppdaterad om ditt liv för vi har båda facebook"-epidemin som jag själv har blivit så infångad i. Tänk när man var liten (grandma is back again!) och personligen gick över till sina kompisar och frågade om de ville leka, eller ringde på hemtelefonen och var tvungen att prata med kompisens stora farliga storebrolla. Men nog fan gjorde man det, och jag tycker vi ska reclaima den personliga kontakten med varann, om så bara att slänga iväg ett mail på fejjan eller ett sms och fråga what's up and what's down, istället för att sitta framför skärmen och GISSA vad ens nära och kära nu råkat ut för efter den där senaste överdramatiska statusuppdateringen. Och kanske kan med ord säga: "jag är glad/ledsen för din skull", istället för att bara gilla den satans statusuppdateringen eller plutta dit en ledsen jävla smiley... Jag har blivit så jävla dålig på det där att jag snart utvecklar social fobi, jag svär på din mamma.

Och ni kan nog inte fatta hur glad jag blir när jag får en kommentar i min blogg, eller när meddelandeikonen på fejjan blinkar rött, eller när jag får ett sms i min dumPhone. Jag tror det är ett skämt eller spam, så sällan händer det. Och som sagt: jag är inte ett skrutt bättre själv, och jag ska försöka skärpa mig. Cross my heart and hope to die. Nu ska jag diska lite tyst eller vad jag nu ska hitta på för att bli trött. Mycket att göra imorgon för en gångs skull, och kommande vecka kommer för övrigt att bli episk!