Blyger

Ibland när jag socialiserar på olika communitys så undrar jag vilken uppfattning random people on the internet får om mig. Jag har inte en aning om hur andra, som bara känner mitt internet-jag, ser mig. Är jag i deras ögon snygg, ful, rolig, tråkig, intressant, självupptagen, smart, korkad, kaxig, blyg, nån de skulle vilja lära känna bättre, nån vars statusuppdateringar de skulle vilja dölja? Who knows.

Jag tror i alla fall inte att det märks hur grymt blyg jag är, när jag får gömma mig i tryggheten bakom datorskärmen. Jag tänker inte alltid själv på att jag är blyg, eftersom jag oftast umgås med människor som känner mig väl och som jag känner mig trygg med. Men till exempel i lördags när jag var hos goa ElliPelli, då kände jag mig verkligen blyg eftersom det var ett flertal människor där som jag aldrig träffat innan. Och eftersom jag var helt nykter så slipades inte mina sociala skills upp av alkohol heller, så jag fick helt enkelt klara mig på min egen förmåga att vara social och trevlig. Det är svårt kan jag säga!

När jag träffar en ny person så känner jag mig oftast väldigt blyg och självmedveten. Det märker man lättast på att jag pratar. Väldigt mycket. Om allt. Och inget. Det är verkligen ingen attraktiv egenskap men jag blir väldigt bubblig och babblig. Om det inte är i en större samling med okända människor, då blir jag snarare tyst. Men om det är bara jag och en till person...då jävlar pratar jag. I synnerhet om personen jag är med också är en blyg typ, fast av den tysta sorten. Då överkompenserar jag för glatta livet genom att prata för två...eller fler! Det här med att vara svår, tystlåten och mystisk? Inte min grej!

För den som känner att blygheten inte bara är en gullig egenskap utan snarare ett stort jävla problem, så har jag faktiskt ett boktips. Social fobi av Anna Kåver - läs den! Det kanske kan låta lite overkill att läsa en bok om social fobi för att man råkar vara en blyger, men tipsen man får är väldigt användbara. Min egen blyghet har alltid varit nära besläktad med social fobi - rädslan att känna sig granskad och bortgjord. Jag kan liksom inte slappna av riktigt, jag vet inte hur jag ska stå eller vart jag ska göra av händerna, jag vill hela tiden harkla mig eller pilla med mitt hår. För att beskriva känslan med ett ord - AWKWARD. Så läs den boken om du vill ha lite tips, för mig har den i alla fall hjälpt väldigt mycket.

Sådär, det var mina nattliga funderingar om att vara blyg. I min närmaste framtid kommer jag att utsätta mig för några situationer där jag kommer att känna mig blyg som fan och vilja gömma mig i skägget som jag inte har...så om du har några tips på hur man botar blyghet, dela gärna med dig!