Tappa tråden. En dikt av Minna.

Det här är, enligt mig, en av Minnas allra vackraste dikter. Jag hoppas ingen tar illa upp över att jag publicerar den, i så fall tar jag bort den på en gång. Jag tror att hon skulle tycka om att veta att människor läser hennes dikter. Hon ville alltid ha min ärliga åsikt om hennes alster, både dikter, texter, utkast, bilder och handarbeten. Den här dikten är för mig väldigt talande och sann, vilket de flesta av hennes dikter var på ett eller annat sätt. De flesta är sorgliga, men inte sorgligare än livet.


Jag försöker koncentrera mig på böcker märkta Studentlitteratur och uppfylla mina åtaganden.
Jag försöker gå ned i vikt fast jag glömt varför jag vill att andra skall tycka att jag är vacker.
Jag hoppas att någon skall rädda mig och dra upp mig ur mig själv
fast jag vet att det är jag som måste göra det.
Jag önskar att jag vore påhittad
för då skulle det kunna bli
ett lyckligt slut.