Working hard or hardly working?

För tillfället är svaret definitivt "working hard" för min del. Jag har jobbat andra dagen på mitt nya jobb idag. För er som är nyfikna så är det ett deltidsjobb inom kundservice, jag tar emot samtal och bemannar vakanser, det vill säga jag försöker hitta vikarier och täcka luckor och har hand om lite allt möjligt inom himmel och jord. Det är riktigt kul och utmanande, men jäkligt jobbigt att vara ny. Det känns som att 90% av alla samtal jag tar emot slutar med "jag vet tyvärr inte men vänta lite så får du prata med min kollega..." Men det är bara att kämpa på, det ger sig väl allt eftersom. Det är kul att jobba i alla fall, både för erfarenhetens och pengarnas skull. Men det är fan så mycket lättare att jobba när man kan komma hem till sin älskling och få kramar och pussar, det är så jävla tomt att komma hem när hon inte är här. Men både hon och jag måste ju jobba, och pengar är ju en rätt användbar grej. Nu kommer jag bara hem till två skrikande katter, jag tror att de skäller ut mig för att jag är borta så mycket! Men de ska ju också ha mat i skålen och sand i lådan.

Nu till en annan punkt på dagordningen: varför är jag så förbannat trött? De som känner mig vet att jag är en nattsuddare av högsta klass, om jag får minsta chans kan jag vända på dygnet totalt och jag har ofta väldigt svårt att somna utan måste vrida och vända mig en bra stund innan jag somnar, även om jag är väldigt trött.

Nu har det snarare blivit tvärtom. På sista tiden har jag känt mig ständigt trött. Och ja, till viss del kan det nog bero på att jag har jobbat mer än förut, men nu snackar vi om en ständig trötthet. Jag är helt enkelt aldrig pigg, jag känner mig inte pepp och full av energi vilket jag har gjort förut, om än inte hela tiden. Igår kväll gick jag och la mig klockan 21! När hände det senast? Sen sov jag i 9.5 timmar, vaknade trött och gick till jobbet. Nu är jag hemma och är trött, och vi får väl se hur länge jag håller mig vaken ikväll. Det spelar liksom ingen roll om jag sover mycket, lite, tidigt, sent...jag funderar på om jag antingen har väldigt kass kvalitet på min sömn, eller om jag har någon brist, typ järnbristanemi som ökar på tröttheten. Jag känner mig också trött i ögonen, de känns grusiga och ansträngda men jag har bokat tid för en synundersökning nu och håller alla tummar och tår att det inte är någon sent påkommen följd av min ögonlaser jag gjorde förra året. Jag försöker gå ut och gå så mycket som möjligt, det gör mig pigg en stund i alla fall, särskilt en lunchpromenad är grymt skönt, så får man lufta huvudet från jobbtankar också.

Nej, nu är det nog med gnäll, tänk på barnen i Afrika. Dags att fixa lite middag och sen försöka hålla mig vaken åtminstone till 22. Tur att jag har nya avsnitt av både Big Bang Theory, Happy Endings och New Girl som kan förgylla min kväll!

Bara skryt

Jag hade tänkt fylla det här inlägget med skryt om min fina flickvän. Bra va? Och tycker du inte att det är bra så finns det massor med bittra bloggar du kan surfa in på istället, I'm writing about my lovely! Hon åkte nämligen hem idag och det är så jävla jobbigt. Man kanske tror att man härdas allt eftersom, men det är fan tvärtom. Det blir mer och mer jobbigt att säga hej då varje gång, som att man sliter av en del av sig själv och måste klara sig utan den fast det känns som att man egentligen inte borde kunna det...men det går väl, på nåt sätt. Jag jobbade första riktiga dagen på mitt nya jobb idag och därför var vi tvungna att säga hejdå redan imorse vilket kändes förjävligt. Och ännu värre kändes det att komma hem till en tom lägenhet. Min sötis hade diskat och fixat så fint här, och på köksbänken stod en bukett rosor med ett jättefint kort. Och inte nog med det; när jag var på intro bakade hon drömmar och chocolate chip cookies, och det absolut största av allt...hon programmerade om mina tv-kanaler! Efter fyra år befinner sig alla tv-kanaler på rätt ställe! Min tjej är världsbäst helt enkelt, hon är så go och gullig och omtänksam. Jag får snart gå och lägga mig och krama kissekatterna som tröst, så orkar jag dessutom upp till jobbet imorgon. Jag hade nästan glömt hur jobbigt det är med distansförhållande, it sucks some serious ass! All tid och energi går åt till att vänta, längta, sakna, stå ut, räkna ner...och sen när man till slut ses är det så jävla värt det, men varför måste tiden gå så fort??

Det är bara fortsätta köra full fart: jobb, plugg, träning, fördriva tiden på alla sätt som går. Men jag önskar att Sverige inte var så jävla avlångt...är det för mycket begärt? Du vet att du betyder mest för mig hjärtat. Vi fixar det tillsammans!

Jag hjärta måndagar.

Det är faktiskt sant, jag har alltid gillat måndagar betydligt mer än till exempel sega söndagar. Den här måndagen gillar jag extra mycket. Det var meningen att jag skulle börja på mitt nya jobb idag men min handledare var tvungen att åka akut till tandläkaren så nu är jag hemma igen och försöker få tiden att gå fortare. Ikväll klockan 19 ska jag nämligen hämta min älskling på flygplatsen! Äntligen får jag pussa och krama på henne igen! All tid är numera transportsträckor fram till att jag får se henne och röra henne. Och nu är det inte länge kvar! Jag ska städa upp lite, sova en stund (jag sov bara en timme inatt så jag känner mig lite...seg) och få lite plugg gjort. Det känns som en bra plan. Igår bjöd min snälla "granne" på våfflor och vi smidde lite planer inför min framtida första slalomlektion. Good stuff is happening, helt enkelt! Jag har känt mig lite depp och nere och ensam emellanåt, mycket beroende på att jag haft så lite pengar. They say money can't solve your problems, but money would sure as hell solve my money problems. Det är fan inte mycket man kan göra utan pengar, så är det bara. Så jag ska jobba så ini helvete mycket jag bara får och kan så jag kanske äntligen kan börja leva lite och göra roliga grejer och träffa mina vänner och sånt. Efter att ha pratat med fina Angie är jag extremt sugen på en tripp till London, det är definitivt på min to do-list.

Jag får troligtvis jobba i påsk vilket jag är jävligt glad för. Bryr sig någon ens om påsken, är det nåt man firar? Jag firar helst påsken med storhelgs-ob. Hur som helst, min fina tjej har lovat mig sömnbrist kommande vecka så det är bäst jag tar mig en powernap nu. Jag har, vilket kanske märks, ständig bloggtorka nuför tiden, men vill du ha en sneak peak i min hjärna så kika på http://chimairan.tumblr.com. That's my crib numera.

Face a book, don't Facebook

Att läsa är någonting som jag älskar, och som jag alltid har älskat. Jag lärde mig läsa när jag var fem år och sen låg jag och kisade till skenet av nattlampan varje natt så jag var helt död på morgonen och mamma i princip klädde mig sovandes när jag skulle till dagis, och senare skolan. Och så har det fortsatt, men jag har också perioder då jag inte alls känner för att läsa, och en sån period har jag varit inne i ett ganska bra tag. Men nu känner jag mig lässugen igen, och även om jag kommer att behöva ägna en hel del läslust åt kurslitteratur (som troligtvis kommer ta död på lusten som den brukar) så har jag också en hel hög med böcker som jag antingen läser eller som står på kö för att läsas. Jag läser alltid flera böcker samtidigt. Just nu är det dessa nio som trängs på mitt nattduksbord och runt min säng.

- Niceville av Kathryn Stockett. Den har jag lånat av Johanna och nästan glömt eftersom den hamnade under en annan bok, men nu är jag mitt inne i den och den är riktigt bra!
- Best of the best lesbian erotica av Tristan Taormino. För att citera Joey i Vänner: "Okay, look, I'm sorry. I went in there to take a nap and I know I shouldn't have, but you've got porn!" Den här boken är, vad titeln än säger, fylld av girl-on-girl-historier som inte alls är särskilt bra och jag blir mest irriterad när jag läser i den, och jag ska tamejfan skriva en historia själv istället som kommer bli tusen gånger bättre.
- The Ethical Slut av Dossie Easton. Även om jag själv varken vill ha ett öppet eller polyamoröst förhållande (man lär sig av sina misstag) så är den här boken grymt intressant att läsa även om den har fått ligga och damma rätt länge till förmån för andra böcker på nattduksbordet.
- Bli vän med kroppen och maten av Camilla Porsman. Den här boken handlar om ätstörningar vilket berör mig väldigt mycket, men just den här boken är faktiskt lite seg och därför har den tagit väldigt lång tid att läsa. Det finns många bättre böcker i ämnet.
- Nattens demon av Margit Sandemo. Att läsa igenom Sagan om isfolket har blivit lite av ett evighetsprojekt för mig eftersom det finns 47 böcker i serien. Jag läser ett par böcker, läser inget på ett par månader, läser en bok till och så vidare. Jag älskar den serien men jag blir less emellanåt, plus att böckerna är absolut bäst i början.
- Konsten att få mentala superkrafter av Henrik Fexeus. Jag skulle nästan behöva mentala superkrafter för att läsa den här boken för den är så jävla tjock. Men Henrik Fexeus skriver sjukt intressanta böcker så det kommer nog gå rätt fort ändå.
- Lärjungen av Hjorth och Rosenfeldt. Jag älskar att mysa ner mig med en svensk deckare, och dessa författares förra bok var riktigt bra så förväntningarna är höga på den här också.
- Änglamakerskan av Camilla Läckberg. Svenska deckare är som sagt yummy in my tummy, Läckberg är faktiskt inte en av mina favoriter men jag har ändå läst alla hennes böcker, och snart även den här.
- Hungerspelen av Suzanne Collins. Världens mest hypade bok just nu och min älskling säger att den är grymt bra så jag tänkte också ge böckerna en chans, helst innan jag ser filmen.

Så det var min bokhög. Den är inte så imponerande egentligen när man tänker på att ett par av böckerna legat flera månader och bara blivit halvlästa. Jag har ju en bokblogg som ligger vilande eftersom jag helt enkelt knappt läst nånting på länge. Men jag har varit insnöad i mina tv-serier ett tag och då har böckerna fått vila. Men med våren så kommer läslusen fram. Om nån har ett boktips så får ni gärna hojta för jag är alltid på jakt efter nya böcker!

Har jag mens eller?

"Har du mens eller?" är tydligen den mest provocerande fråga man kan ställa till en kvinna. Personligen kan jag tycka att den är jävligt befogad. Idag är jag på ett vidrigt uselt dåligt humör och jag kan inte komma på någon annan anledning. Alltså det är verkligen vidrigt, jag blir hela tiden så förbannad att jag bara vill...slå nån. Jävligt hårt. Jag tror att jag ska undvika människor idag, bara för säkerhets skull. Tur att jag är ledig så jag inte behöver utsätta någon annan för mig själv. Jag försökte dammsuga men det är nåt jävla fel med dammsugaren, allt sug hamnar utanför påsen istället för i den. Så jag sparkade dammsugaren. Det hjälpte faktiskt. Nu ska jag göra lunch och försöka att inte döda något. Wish me luck.

I miss you.

Jag har haft en tids bloggtorka på grund av kärlek. När jag är med min älskling går tiden så fruktansvärt fort. Och nu när hon har åkt hem igen går den så otroligt segt. Det är extremt jobbigt att inte veta när vi kan träffas igen heller. Tack för det, fucking avlånga Sverige. Men dagarna tillsammans med mitt hjärta har varit grymt underbara, för hon är så rolig och smart och fin, och en riktig klippa som jag kan luta mig mot när det känns stormigt och mjuka händer som jag kan hålla hårt i, och världens varmaste famn som jag kan krypa ihop i och känna mig trygg och glad. Så det är inte konstigt att det känns så trist och jävligt utan henne. Jag ska försöka få tiden att gå fortare med hjälp av jobb och plugg och vänner och tv-serier tills vi kan ses igen. Det är en sån jävla jobbig känsla att stå där på flygplatsen och vilja kapa det jävla planet så att hon inte kan åka, men samtidigt känns det väldigt fint att det faktiskt finns en person som får en att känna så mycket, och som är värd det varenda sekund. Det är nåt som inte alla har, men det har jag. Yay me!

Jag har alltid velat göra det.

Och nu har jag gjort det också, på mitt eget lilla vis. Frågat chans, riktigt old school som ska det vara. Angie trodde att detta var en bild som jag helt fräckt snott från nätet men icke sa nicke, det är min egen fråga chans-lapp som jag broderat. Och som tur är svarade hon ja så nu är hon min alldeles egna sötnos. Har ni mig på fejjan så vet ni ju redan det, men jag tänkte visa det för er andra också. Nu får det fan ta och bli fredag så jag kan gasa iväg mot flygplatsen nån gång! Varför ska tiden gå så långsamt? Jag är, som Karl Sune Rudolf Andersson skulle säga, väldigt pussnödig.