Cunts in all the wrong places

En liten fråga bara. Varför tatuerar man en fitta på armen?? Jag är verkligen nyfiken!

Kåtpiller...

Det här riktar sig mest till Angel, eftersom det var hon som kom med förslaget för några ljusår sedan. Angel fick nämligen den briljanta idén att vi skulle testa nån form av lusthöjande stimulantia, eller kåtpiller på ren svenska, bara för att se vad som sen skulle hända. Jag kom att tänka på det häromdan, av ingen särskild anledning förutom att jag kände mig kåt och jag kom att tänka på när vi snackade om det för lääänge sen. Frågan är, vad händer egentligen när man tar såna där piller? Blir man totalt sprängkåt och bara måste gå runt och gnugga sig mot saker? Eller vad? Vad tror du Angel babe? Och när vi ändå spinner vidare på temat kåt så saknar jag Hanna förbannat mycket! Jag tog ett långt skönt bad idag, vilket alltid känns bra men samtidigt så känns det som ett jäkla slöseri med att vara naken och våt, eller vad säger ni?

Och varför i helvete ska det vara så jävla svårt att lägga in en video i bloggen??


Dagens Sex and the City-fråga:
- Can there be sex without politics?

"E-mail is cool but romance lives in a letter..."

Om man vill bli på riktigt bra humör kan man alltid hoppas på ett ens fantastiska flickvän ska skicka ett STORT jättegulligt alla hjärtans dags-kort med posten, som till och med lyckas komma fram på rätt dag! Jag älskar dig Hanna! Tusen tack för att du är så ovärdelig och gör mig så GLAD!

Mer musiktips: Joseph Arthur och Unkle Bob. De är ganska lika musikmässigt, väldigt vackra låtar och tänkvärda och ofta sorgsna texter. Av Joseph Arthur rekommenderas särskilt låtarna In The Sun, Honey and the Moon och Echo Park. Av Unkle Bob gillar jag låtarna Swans och Too Many People.

Word on the street is, Annika Norlin ska göra ännu en engelskspråkig platta med Hello Saferide, efter sin svenskspråkiga platta med Säkert. Själv bryr jag mig inte om vad hon gör, bara hon fortsätter göra musik, för hon gör den jävligt bra!

Jag och Ellifiore ska snart börja med vårt skolarbete som ska vara klart imorgon. Håll tummarna för oss!

Grattis alla hjärtan!

Glad alla hjärtans dag!

Alla Hjärtans Dag: Totalt onödig påhittad dag för att fira materialismen och köpkrafterna i vårt samhälle. Innebörden är: den som köper mest vinner. Syftet är att ha en bra ursäkt för att ha vilt sex på köksbordet, samt romantisk middag på överdrivet dyr restaurang. And I totally love it! Jag har faktiskt köpt lite saker till min älskling även om jag tyvärr, eftersom Sverige är ett avlångt sugland, inte kan tillbringa den här dagen med henne. Men jag älskar dig mer än jag kan beskriva snygging! Det här ska vi ta igen, det lovar jag!

Äntligen känns skolan lite rolig och motiverande, efter ca två år av meningslöshet och en smygande känsla av att rulla långsamt nerför ett stup. Jag önskar jag kunde vara student hela livet, med välbetalt extrajobb förstås. Pengar suger. Jag önskar jag hade så mycket pengar att jag inte behövde oroa mig för min ekonomi. Exakt så mycket pengar skulle jag vilja ha. Jag har läst att om man är optimistisk lever man länge och lyckligt, och om man är pessimist blir man olycklig, ingen vill umgås med en och man får cancer. Alltså ska jag försöka bli mer optimistisk, hur man nu gör det. I love my life! Yay!

Dagens musiktips: Anna Nalick. Skivan Wreck of the Day från 2005 är helt underbar, speciellt låtarna Breathe och Forever love(Digame) om man tycker om mjuk melodisk musik. Vill man lyssna på nåt annat bra som är lite tuffare tycker jag man ska lyssna på Takidas Bury The Lies. I synnerhet låtarna The Dread och Curly Sue. Och låten Piece of Me är verkligen en revansch för Brittan för övrigt. In your face till alla som hånar henne liksom. Jag tycker vi kan lämna henne ifred nu innan vi driver in hennes bil i en bergvägg och hon blir lika platt som Diana. Så jävla intressant är det inte att se hennes behind 'n' vajingo uppfläkt i skvallerpressen igen...och igen...och igen...

Jag håller på att jobba mig ikapp i Desperate Housewifes. Jag har faktiskt också laddat ner Svensson Svensson av alla serier, inte den nya ganska usla säsongen utan avsnitten man såg när man var liten. Och ja, jag tycker fortfarande om den. Särskilt Max, han är så bra på att spela irriterande lillebror att han antagligen ÄR en irriterande lillebror till någon stackars storasyster.

Måste man skaffa ett liv? Kan man inte få titta på serier och önska att man hade deras liv? Eller är det tragiskt? Förlåt, glöm att jag sa nåt. Men jag vill också jobba på Sacred Heart, eller Seattle Grace eller kanske bo på Wisteria Lane eller ta en fika på Central Perk eller The Planet... Eller vad fan. Världen skulle vara betydligt roligare om den var befolkad av häxor och alver och vildvittror och vampyrer och skogsrån och Harry Potter och hans vänner... Jag vill nog inte leva i en serie jag vill leva i en saga! Men som tur är så behöver man inte leva i en saga när man lever med en saga....klura på den du! ;D Och glad alla hjärtans dag!

Skäms på mig

Jag vet, jag vet. Det är väldigt glest mellan inläggen. Men det känns som att det inte är så många intressanta tankar i mitt huvud just nu som jag behöver klottra ner. Jag känner inte så stort behov av att skriva av mig.

Den 26:e är det mormors begravning. Jag försöker att inte tänka på det så mycket, det kommer att bli nog tungt då. Jag hann liksom inte ens förbereda mig mentalt på att hon hade cancer innan hon dog, på grund av hjärtat. Jag förstår inte att hon är borta, det känns bara som att jag är ett dåligt barnbarn som inte hör av mig tillräckligt ofta. Jag har fortfarande kvar fika som hon har bakat i frysen. Helt sjukt. Det är nästan värst att mamma är så ledsen. Mamma är ingen ledsen person vanligtvis, hon brukar vara äckligt positiv. Men nu är hon mest ledsen, och det är ju inte så konstigt. Vuxna vill inte heller bli föräldralösa. Jag får liksom panik när hon är sådär ledsen, jag vill bara springa därifrån. Och jag spjärnar liksom emot mentalt mot att nån eventuellt ska försöka trösta mig, jag kan inte hantera det och jag vill inte ha nåt sånt. Jag kan gärna prata om mormor för hon var en fantastisk människa, hon var stark som en urkraft. Men kom inte till mig med nåt bullshit om att "hon var ju ändå gammal", eller "det var bättre med hjärtat än cancern" eller nåt bla bla bla. Jag vet att man vill säga såna saker, men det behövs inte. Det vet väl jag också. Jag är väl inte ledsen för mormors skull. Självklart har de döda det mycket bättre än oss levande. Jag är ledsen för min och mammas skull. Särskilt mammas.

Nog om detta. Jag har lämnat in överklagan för att få min tenta omrättad. Jag vill inte göra om den, jag orkar inte! Jag försöker också planera in i kalendern när jag kan åka till Hanna nästa gång, men vi har ju lektioner hela jävla tiden. Men jag ska passa på när vi börjat nästa kurs eftersom jag hört från många källor att läraren är en riktig surhagga. Skönt att slippa henne nån vecka alltså. Och jag behöver verkligen en rejäl dos närhet. Jag menar sex. Nej jag menar närhet. Och sex. Sexuell närhet. Jag älskar min flickvän! Och jag skulle så jävla gärna vilja ge henne en naughty gift på Alla Hjärtans Dag! Jag vet, jag vet. Valentine's Day is just a cheap gimmick to sell cards and chocolate. And I totally went for it. Finns ju inget som säger att jag inte kan ge min tjej en naughty gift i efterskott, eller hur?

Imorgon ska jag och Ellifiore försöka oss på prestationen att skriva ett arbete på en dag. Förra gången vi försökte med detta fick vi VG. Vi är bäst!

Och en riktigt glad nyhet. Grace är inte längre singel, hon har hittat sin långhåriga hårdrockare, så alla övriga intressenter undanbedes. Massa grattis! Däremot är ju Will alias Captain Strap-On fortfarande lös och ledig, så på honom bara! På alla sätt ni kan tolka det på! Utom det våldsamma.

Just nu läser jag motivationspsykologi. Det är motiverande. Jag SKA bli lycklig om jag så ska dräpa nån. Det viktiga är att vara bestämd. Och positiv. Och optimistisk. Och sprida kärleken, fast inte på ett slampigt sätt. Mer på hippie-sättet. Tomas Di Leva har hittat rätt koncept. Skägg och klänning och vattenkanna.

Herregudars vad jag är trött. Det svider och tåras i ögonen. Måste nog sova antar jag. Imorgon väntar en ny och spännande dag med hetsigt uppsats-skapande samt dubblehundrastande och monstertvättstvättande. Mitt liv kunde inte vara mer spännande just nu.


Dagens Sex and the City-fråga:
- Do women just want to be rescued?

Welcome to Wisteria Lane!

På facebook kan man göra quizzes för att ta reda på vilken av de desperata hemmafruarna man är mest lik. Resultaten hittils:

Jag: Bree Van der Kamp
Hanna: Susan Mayer
Jojo: Lynette Scavo
Ohana: Edie Brit
Ellifiore: Gabrielle solis


What more can I say? Welcome to Wisteria Lane, we are the desperate housewifes!

Februari

Mormor dog i torsdags.

Jag fick inte godkänt på tentan.

Det var ungefär vad jag orkar just nu.