Sunday bloody Sunday.

Jag känner mig irriterad på så många saker att jag över huvud taget inte borde skriva, men jag har skrivklåda så jag gör ett försök.

Jag efterlyser bra bloggar! Det finns så otroligt många bloggar och så otroligt få bloggar som är värda att läsa. De flesta bloggar är ganska meningslösa för personer som inte känner bloggaren eller bloggerskan personligen. Och nej, jag säger inte att min egen blogg är ett dugg bättre (min besökarstatistik borde bevisa det!) men nu fiskar jag inte efter komplimanger, jag letar helt enkelt efter något som är läsvärt. Just nu följer jag bara bloggar skrivna av tjejer, har ännu inte hittat nån killblogg som jag gillar. Men jag är öppen för förslag, och det jag först och främst letar efter är bloggar med humor. Och inte såna med flera kilometer långa inlägg.

Nu ska jag fortsätta kolla på Heartbreak Hotel. Jag tycker Maria Lundqvist är en helt fantastisk skådespelerska! Hennes karaktärer känns alltid trovärdiga, och jag hoppas jag har en kropp som hennes när jag är 46. Har ÄNTLIGEN fått tag på Marabou Sensation Yoghurt Raspberry så jag hoppas jag blir på bättre humör av den. Imorgon börjar en ny vecka, vad förväntar jag mig av den? En sammandrabbing med min pappa, en pinsam familjemiddag, ett nytt försök att vända dygnet rätt, och några myrsteg framåt i skolarbetet är vad jag ser i min spåkula.

För övrigt så letar jag efter en amerikansk familj som kan tänka sig att adoptera mig sådär lite tillfälligt så jag får fira en riktig Thanksgiving! Det här julkonceptet känns ganska slitet, men jag tror att Thanksgiving kan vara helt rätt grej för mig. Ingen julklappshets utan en tid att samla familj och vänner och fundera över vad man är tacksam över här i livet. Jag tror att vi gnälliga svenskar skulle behöva tänka en stund på vad vi faktiskt har att vara tacksamma över. Det är faktiskt en hel del. Om jag kommer ihåg ska jag tänka till ordentligt och skriva ett inlägg om det den fjärde torsdagen i november. Just nu är jag till exempel tacksam för att jag får sitta inne och titta på tv när det är snöslaskigt och regnigt ute. Det är i alla fall en bra början!

En katt bland hermelinerna

Eller, som man också kan säga, en UMU:are bland LTU:arna. Nu går jag ju faktiskt inte på Luleå Tekniska Universitet längre, officiellt. Men ändå är jag här...idag igen. Jag kommer aldrig att ta mig härifrån på riktigt, så är det bara. Jag har lånat lite kursböcker och ätit lunch med Skurkkio. Det känns trist att vi inte kommer att plugga ihop längre, jag kommer bara att plugga med en massa okända, och hur lär man känna sina klasskompisar när man pluggar på distans?

Det mesta känns ganska trist och svårt och jobbigt faktiskt. Jag går en utbildning som kommer att ta två år och som kanske kommer att leda till att jag blir kvalificerad för sånt som jag inte ens vill jobba med. Hur ska man veta vad man vill när man aldrig har provat på nånting? Det skulle vara skönt om nån bara kunde bestämma över mig, säga åt mig vad jag ska göra och inte ge mig nåt val. Jag hatar alla dessa förbannade val. Det finns ju ingenting som jag brinner för, egentligen. Inte ens en glöd kan jag åstadkomma. Helst av allt skulle jag vilja åka hem och dra täcket över huvudet. Men det har jag gjort så många gånger och jag har inte blivit klokare av det. Heller. Men skönt är det.

Jag vet inte ens vad jag tycker om och inte tycker om längre. Jag trodde att jag tyckte om att träna men nu är det mitt hatobjekt, det värsta jag vet är att gå till gymmet, jag gör det bara för att jag måste. Snabbt in, snabbt ut. Jag trodde att jag tyckte om att skriva men jag har inte skrivit nåt på flera år, jag får inte ens in skoluppgifterna i tid.

Just nu sitter jag i skolbiblioteket och betraktar alla flitiga duktiga ambitiösa elever som är djupt koncentrerade på vad de gör. Jag hoppas de har feta magsår och tvångstankar hela jävla bunten. Män ja ä intä bitter!

Men fredag är ändå den dagen som känns bäst

Idag är jag ledig, vilket jag firar genom att tvätta och kanske så småningom städa. Det är svårt att få nåt gjort i denna klibbiga värme. I helgen jobbar jag 7-17 och 7-21. Det är inte så jobbigt som det låter, jag trivs sjukt bra på jobbet. Det här är sista veckan vilket känns trist, men jag har lyckats få fyra extra dagar nästa vecka också. Jag hoppas att det fortsätter så, det vore inte skam att få lite mer slantar i höst. Idag ska jag hämta en liten hemlighet jag beställt till min älskling. Jag måste träffa henne snart, jag har svår abstinens. För övrigt önskar jag mig ännu mer åska! Jag är för seg för att orka skriva nåt mer meningsfullt än så.

Det är inte bara jag

...som hittar på nya ord. Jag stod och dividerade mellan duschkrämerna på ICA idag och undrade om jag skulle försöka mig på lite aromaterapi på flaska. Jag undrade vad jag är i mest trängande behov av i nuläget, en duschkräm som gör mig avstressad eller glad. Jag tyckte det var lite kul att de döpt den glädjande duschkrämen till "Happyful". Happyful? Är det verkligen ett ord? Men det ju faktiskt så alla språk utvecklas, genom att en människa tycker att nåt ord fattas och därför hittar på det. Jag väntar fortfarande på det engelska ordet för lagom.

PS. Självklart väntar ni med spänning på att få veta vilken duschkräm jag valde. Eftersom Palmolives dofter gjorde mig både stressad och oglad redan i butiken gick jag hem med Barnängens Yoghurt-duschkräm med honung och vanilj. För jag har ju ALLTID önskat mig en yoghurt jag kan ta med mig i duschen!! Jävla puckoreklam...men den luktade så gott!