Visar inlägg med etikett Trasdockorna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Trasdockorna. Visa alla inlägg

lördag 5 juli 2008

Lite trasiga och knasiga är vårt trasdocksgäng


Jag älskade Trasdockorna på tv när jag var liten. Och jag tycker fortfarande att det programmet har bästa budskapet nånsin! Och jag identifierar nog mig och mina polare med trasdockorna, på ett bra sätt. Vem fan vill vara som de stereotypa klonade blunddockarna som spottas ut på bandet, en efter en i tusental, alla lika jävla tråkiga? Inte jag i alla fall. Trasdocksgänget var lite snea och trasiga och knasiga men lik förbannat hittade de på ett nytt roligt äventyr i vartenda program medan klonade Dollydockan bara fick sitta i en bokhylla och damma. Så klart vi är mer som Trasdockorna. Lite coolare, lite bättre, lite roligare.


Att va' söta men lika som bär vad är det o ha?
Lite annorlunda är inget fel o va
Om man är av en annan sort
Varför ska man kastas bort?
Lite trasiga och knasiga!
Är vårt trasdocksgäng
Lite trasiga och knasiga!
Det är vår refräng
Är din näsa sned
eller armen ur led
och din tå är gul och blå
"lappri" säger trasdockan - Du är lika bra ändå
Fast trasiga och knasiga!
Vi sjunger vår refräng
Lite trasiga och knasiga!
Är vårt trasdocksgäng!


Nåt som däremot INTE var ett dugg roligt var "Joelbitar"! Jag kände ren och skär fasa varenda gång jag såg den där satans vinjetten. "Kommer du ihåg hur det va förra sommarn, kommer du ihåg när du bada i havet, kommer du ihåg alla fiskar som simmade runt!" Jag ryser i hela kroppen. Vad var poängen? Som vuxen förstår jag naturligtvis att Joel var utvecklingsstörd och att programmet skulle göra oss elaka barn mer vänligt stämda mot andra kids som var lite challenged. Men hallå! Hur fan ska det funka när ingen bryr sig om att förklara att Joel faktiskt är utvecklingsstörd? Jag har diskuterat det här många gånger med mina polare och bekanta, och alla säger samma sak: som ovetande snorunge upplevde vi Joel som störtläskig, konstig och absolut inte friend material. Han rörde sig konstigt, pratade konstigt och lekte inte som de andra barnen, dreglade massvis(ååh mamma vad äckligt!) och ingen förklarade varför, och hade jag träffat Joel på mitt eget dagis hade jag sprungit för livet. Kanonbra idé SVT, verkligen.