Igår var jag och pappsen i Kalix hela dagen. Där ligger farfars barndomshem och där bor min farbror och mina småkusiner. Eftersom jag, klantjävel, tappade min kamera i golvet i Stockholm, så dokumenterade jag litegrann med min sugiga mobilkamera. Och ja, jag vet att de är snea åt alla jävla håll, men jag har faktiskt roterat dem. Det är jävla blogger som venvisas med att vrida dem åt fel håll igen! Det gula huset är iaf boningshuset, det är för fint för att kallas för stuga men det är vad kåken ska användas för i alla fall. Pappa och farbror syns bredvid sina flådiga bilar, farbror har sin T-Bird och pappa har sin Roadrunner. Det röda skabbiga huset är spökhuset. Det syns till och med på det, alla ingredienser finns. Gardinerna hänger i trasor, färgen flagnar och brädorna lossnar från väggen. Inuti håller golvet på att rasa in, och det finns spår överallt från tanten som bodde där för länge länge sen och som aldrig lämnat stället, tror jag. Man kan se henne skymta i fönstret på övervåningen varma junikvällar. Huga.
Man kan också se ladugården utan kossor mellan träden, och sen fina utsikten ner mot Kalixälven. Det är ett riktigt fint ställe faktiskt. Jag har små planer på att packa god mat, sprit och goda vänner i en bil och åka ut dit en helg men det får nog bli nästa år.
Bara två dagar kvar på jobbet nu. Weird feeling. Tror faktiskt jag kommer att sakna det.
