Nu ska jag ut och spöa några mimare.

I min bokblogg har jag skrivit om Peter Erikssons bok "På y-fronten intet nytt", som jag verkligen rekommenderar. Jag tycker den är skitbra. Ett av mina favoritstycken i boken handlar om den evigt viktiga frågan homofobi och hatbrott.

En sak är i alla fall säker: det finns de som inte gillar homosexualitet. Fast "inte gillar" är ett alldeles för klent uttryck i det här fallet. Anmälningarna av hatbrott mot homosexuella har ökat med 76 procent sen 2000. I vårt moderna demokratiska samhälle kan man fortfarande bli misshandlad till döds bara på grund av sin sexualitet.

Jag kan tycka att det är fullt tillåtet att inte gilla något så länge man respekterar dess existens. Det går inte att uppskatta allt här i världen. Jag gillar till exempel inte mimare, men jag startar inte hatsidor på internet eller går runt på stan och spöar mimartister medan jag skriker "Jävla onaturliga vitsminkade tysta äckel!" åt dem. När ogillandet går över i hat har rädslan slagit undan benen för logiken.

Jag låg och skrattade för mig själv när jag läste det här stycken, delvis för att jag också har ett starkt ogillande mot mimare. Ärligt, de är jävligt obehagliga. Men jag har inget behov av att spöa upp dem för det...tror jag.

Förresten, såvitt jag kan se kan man inte alls ändra sin civilstatus till att man ingått civilt partnerskap på fejjan, vilket jag och Metro påstod igår. Vilken rip off.