Juletid, stilla ro och frid...

...eller kanske ångest och stress? I mitt fall är det lite av bägge delar eller inget av nånting. Jag har engagerat mig ovanligt lite i julen i år, både mentalt och rent praktiskt. I mitt hem finns inget julpynt, men ett par julklappar är i alla fall inhandlade och en burk pepparkakor har jag att gnaga på. Jag lägger medvetet ner lite energi på julen för att undvika gråtanfall över knäckkastrullen som jag har ägnat mig åt tidigare år. Nu skiter jag i hur man ska göra och gör som jag vill istället, det blir ju ändå bäst. Men inte vore det fel med en sol, en pool och en jävla massa drinkar på julafton, för omväxlings skull. Kanske nästa år.

Jag är ju hemma som sagt, och det känns lite både och. Det har varit så enormt skönt att komma bort härifrån, jag har känt mig lite som en ny människa. Men det är skönt att vara hemma också med Hanna och alla smådjuren. Om det är skönt att befinna sig på ett ställe där väghållning, snöröjning och busstrafik faktiskt FUNKAR. Jag har förstått att det är ganska mycket begärt...
Hanna åker ner till Falun över jul och det tycker jag är jättemysigt för hennes skull, så jag får spendera julen med min familj...yay...hm. Att spendera julen med min familj är en ganska speciell historia som är svår att förstå om man inte upplevt det. Det är lite som en fars eller en buskis, litegrann Tomten är far till alla barnen, lite grann ren galenskap. Jag borde göra en film om det.

Mina två favoritjulsånger: