Nu har min älskling åkt hem igen. Det känns förstås pissigt, man blir aldrig riktigt van. Det känns heller inte så roligt att vi båda var sjuka större delen av tiden hon var här. Ändå hann vi med nästan allt vi tänkt göra. Träffa mina kompisar och föräldrar, gå på bio, åka till Kalix och titta på min farfars barndomshem, åka till Luleå och shoppa och även åka en sväng till Finland. Hanna har även ridit en av mammas hästar, och så har vi varit ut och ätit lite finare käk tillsammans. Trots svår knäck i kolan. Egentligen är det den här tiden som är allra jobbigast, när vi nyss har skilts åt. Då vet man att nu är det troligtvis jävligt länge tills vi ses igen. Jag älskar dig!!!
Jag får fördriva tiden med att gräva ner mig i skolarbetet. Jag längtar tills nästa kursträff i Skellefteå så man får träffa tjejerna på riktigt igen. Jag har upptäckt att jag faktiskt har en viss mick-skräck. Att visa mig i webcam går bra men så fort jag ska prata känner jag mig helt dum i huvudet och jag börjar alltid prata innan jag tänkt klart och så blir det jävligt svamligt alltihop. Så det ska bli skönt när vi får träffas IRL.
Nu ska jag gå ner i tvättstugan och försöka orka städa färdigt. Som belöning får jag sen kolla in Mariette Hanssons och Erik Grönwalls Idol-auditions för sisådär trehundrafemtioelfte gången.
1 kommentar:
Vet du att jag håller med dig om micskräcken.. den finns hos mig också.. det tar en himla tid innan jag vågar säga något, speciellt då vi har tid med birgitta.. hehe..
i början sitter jag mest och våndas över att jag måste prata i micen.. usch.. :) haha
Kramar i massor
Skicka en kommentar