torsdag 19 februari 2009

Sony Ericsson - Disconnecting people

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag hatar telefoner, telefoni, mobiltelefoner och kommunikation i största allmänhet idag. Min telefon har tjafsat exakt hela jävla dan. Eftersom min laddare är trasig kan jag bara ladda genom datorn. Men datorn måste vara på, och datorn slår ju av sig själv efter en stund. Jag kan inte heller lämna datorn på om jag går ut eftersom katterna lägger till favoritbloggar, öppnar konstiga program och gör annat jävelskap.

Mobilen kan inte heller vara påslagen när jag laddar den genom datorn, så för att ladda den full måste den vara av och inkopplad i påslagen dator i typ tre timmar i sträck. Well, I can take it. But my dad can't. Pappa blev helt spattig för att han råkat ringa fredag kväll när den var avstängd i laddaren, han trodde antagligen att jag låg i ett dike. Hur som helst. Idag har inte mobilen börjat ladda när jag kopplat in den. Den har slagits på, slagits av, varit på i tre minuter, dött, vägrat starta, blinkat, vägrat lyda kommandon, och över huvud taget bönat och bett mig om att slänga den i golvet och hoppa på den.

Jag begär bara att den satans djävulsprylen gör samma sak varje gång jag kopplar i sladden. Det behöver inte ens vara logiskt eller ens förståeligt, men det kan väl för fan vara konsekvent?? Nu har jag faktiskt försökt ladda min mobil i sju timmar ungefär, och plötsligt så börjar den rätt och slätt ladda när jag kopplar in sladden. För hundrasjuttiofjärde gången. Jag blir skogstokig. Jag vill stampa ihjäl den och tvinga nån att äta upp den. Jag hatar den innerligt.

Jag hatar den för att jag inte klarar mig utan den, inte ens en dag. Samtal, sms, mms, alarm, klocka, inköpslistor, uppgifter, den lilla plastbiten styr mitt liv. Den stendog mitt i en sms-konversation. Sen kunde jag slå på den, skicka ett sms, och sen dog den. Sen bråkade jag med den i nån timme innan jag fick igång den igen. Då hann Hanna ringa upp och prata kanske tio minuter innan den dog, och den har varit död sen dess och är det fortfarande. Förbannade skitpryl.

Nu ska jag sluta tänka på den och fortsätta kolla på Weeds. Om ni vill mig nånting, skicka flaskpost.

2 kommentarer:

Anonym sa...

HAHHAHA! Jag döööööör. Så kul det där lät med dina katter. HAHA! Alltså jag förstår ju hur du menar, men min hjärna kopplade det till ett par katter som sitter vid datorn och kollar bloggar :P

Linda sa...

Skön blogg :)