We're going up up up up uuuup...

Ja det har verkligen varit en fin helg, nästan euforisk faktiskt (ba-dum tss!). Livet har känts sådär allmänt gött på många sätt. Jag har äntligen ett datum på när min älskling kommer hit igen, så nu är det bara att räkna ner och hålla ut lite till!

Jag har varit ledig i helgen från mitt jobb som jag trivs fint på, jag har för ovanlighetens skull lite pengar på kontot, och vädret har varit sådär somrigt och soligt som jag har längtat efter. Elli har varit på besök och somnat på min soffa två gånger, pappa och Maria har bjudit på gomiddag, och jag, Elli och Jessy satt bänkade framför Loreens triumf i Eurovision-spektaklet igår, och det kändes också fint. Jag är den första att erkänna att jag aldrig riktigt gillat den låten, men igår var hon verkligen wow på alla sätt.

Idag är det mors dag så det ska firas, och i övrigt ska jag plugga så jävla duktigt att jag spikar tentan på tisdag (håll gärna tummarna för det!) och sen hade jag tänkt baka lite och kanske sola mina vinterbleka ben. Hur som helst, det ska va gött å leva, annars kan det kvitta. Och så ett litet soundtrack till det!

Och för den som undrar...

...så är jag underbar och älskad av alla. Och på jobbet går det också jättebra.

The Sun Will Rise.

I can see the weight there in your eyes
I can feel the thorn in your side
Your knuckles are bruised from a losing fight
One way down a dead end street
Broken glass underneath your feet
You think the day won't break the sunless night

The sun will rise
The sun will rise
When you've lost your light
The sun will rise
It will be alright.

When the headache is over, I know I won't be missing you.

Fy fan vad tradigt det är med huvudvärk egentligen. Jag har sån tur att jag sällan blir drabbad men på sista tiden har jag haft huvudvärk flera gånger i veckan, och det är jobbigt som fan. Ibland sitter den och molar bakom ögongloberna, ibland är det som en syl rätt in i tinningen, ibland är det i form av en betongkeps. Det är jävligt frustrerande när man försöker läsa, plugga eller göra nånting alls egentligen. Man har bara lust att dra täcket över huvudet och tycka synd om sig själv. Vik hädan säger jag bara! Jag vill ha en puss på pannan av min ängel, jag tror det är den enda rätta medicinen. Jag skulle hellre vara nere hos henne i Skåne (där det dessutom tydligen är vår, på riktigt!) än att befinna mig i detta snöiga elände. Inte ens hundarna har lust att gå ut. Fucking aprilväder.

Zero föredrar också att dra täcket över huvudet!

Swap for Change!

Någon som vill hänga med mig och Elli på Swap for Change? Det är ett grymt smart påhitt faktiskt! Konceptet är enkelt men genialt - du lämnar in klädesplagg som du inte längre vill ha, och för varje plagg du lämnar in får du en kupong som du kan använda om du hittar plagg som nån annan har skänkt bort, som kan få följa hem till din garderob! Och skulle du inte hitta nåt så gör det ingenting alls, för kläderna som inte blir bortbytta skänks till välgörenhet. Man kan lämna in kläder på LTU under ett flertal datum, och själva Swapen sker den 5e maj. Kika in Facebook-eventet och pallra dig dit! Själv ska jag passa på att göra mig av med lite kläder som numera är alldeles för stora, vissa har jag inte ens hunnit använda! Men jag vill aldrig någonsin att de ska passa mig igen, så kanske nån annan kan ha glädje av dem! Spana in eventet HÄR! --> https://www.facebook.com/events/158240664298966/

Jävla skräp.

De har gjort om hela formatet på den här värdelösa horbloggen så nu blir mina inlägg av nån anledning helt hopklumpade istället för prydligt styckeindelade, plus att hela eländet har blivit jävligt fult och irriterande. Sug min kuk jävla blogger, det är det enda jag har att säga.

Mitt i ett äventyr...

Japp, jag har varit ute på lite äventyr i helgen. I fredags åkte jag och Erica till Storklinten för att jag i ett svagt ögonblick råkat lova att hon skulle få försöka lära mig åka slalom. Och se på fan, jag överlevde! Helt ärligt, det var sjukt kul. Inte såg det vackert ut, och jag satte mig på ändan några gånger (bland annat i barnbacken - men vem bryr sig om värdighet?) men i slutet av dagen åkte vi faktiskt ända upp till toppen, och jag tog mig ner levande! Visserligen "bara" i den gröna backen men skit samma, jag är jävligt stolt över mig själv! Och Erica var en mycket tålmodig och pedagogisk lärare!

På lördagen tog jag en ridtur med mamma i skogen på min vildhäst Paxman. Han måste ha tyckt att jag var en grymt tråkig ryttare eftersom jag inte lät honom galoppera, men jag känner att första gånger jag galopperar ska det helst vara i ett ridhus där det finns väggar som kan stoppa mig om jag inte får stopp själv. Men det var hur som helst mysigt, och igår hade jag vansinnigt mycket träningsvärk i en massa nya muskler som jag nog aldrig använt innan! Idag är en sån här jobbig dag när jag inte gör nåt särskilt, och när jag vet att min älskling inte gör nåt särskilt, och det är en pain in the ass att tänka på att vi skulle kunna göra inget särskilt tillsammans, om vi bara hade råd! Tänk om jag kunde vakna bredvid henne och pussa på henne varje dag, vilken dröm! Tiden går så sjukt långsamt utan henne, vad jag än försöker fylla ut den med. Men man får försöka ta en dag i taget, hips vips så får jag hämta henne på flygplatsen igen! Jag håller på att klura på en liten överraskning till min tös men det vet hon inte om...förrän hon läser det här inlägget förstås. Jag är så klurig...